Dagarna innan kriget kom

Nu är han tillbaka med tredje delen i en löst sammansatt trilogi som utspelas före, under och efter kriget i Bosnien Hercegovina. Cirkus Columbia skildrar de sista skälvande dagarna före krigets utbrott, när kommunisterna förlorat makten och tron på framtiden fortfarande är stark.

Året är 1991 och Divko Buntic (Miki Manojlovic) vänder tillbaka till sin gamla hemstad efter 20 år i exil. Med sig i sin skinande blanka Mercedes har han sin unga och vackra flickvän (Jelena Stupljanin) och sin bortklemade katt. Nu ska han ta sitt gamla hus och sitt liv i besittning igen. Att exfrun och den halvvuxne sonen fortfarande bor kvar i huset är hinder som Divko med sina goda politiska kontakter räknar med att snart ha röjt ur vägen.

Karaktärerna i Tanovics film har vissa likheter med Emir Kusturicas (Zigenarnas tid, Svart katt, vit katt) färgstarka och skruvade filmgestalter, om än i något mer nedtonade versioner. Också blandningen av humor och tragedi bär ett vagt släktskap med den serbiske regissörens filmer, men Danis Tanovic får till skillnad från vildbasaren Kusturica inte riktigt till den nödvändiga balansen mellan gapskratt och sorg.

Samma fingertoppskänsla saknas också när det gäller karaktärerna. Där Kusturica lägger till drar Tanovic ifrån. Men Divko är ändå lite för mycket knöl, hans Azra lite för vacker och villig och sonen Martin aningen för korkad för att man ska känna att de är riktiga människor – riktiga människor vars liv hotas av det krig som i filmens allra sista rutor bryter ut i den lilla staden.