Tom Cruise är Jack Reacher - en före detta militärpolis som numera driver runt som en hemlös luffare. Ingen kan hitta honom så länge han vill hålla sig gömd, men om han känner att plikten kallar dyker han upp. När fem personer skjuts till döds på öppen gata i en anonym stad i centrala USA pekar alla bevis mot den före detta prickskytten James Barr, som till sitt enda försvar kräver att Jack Reacher ska undersöka fallet. Reacher kommer punktligt, och upptäcker att allting är betydligt mer komplicerat än vad det verkar.
Regissören och manusförfattaren Christopher McQuarrie skrev manuset till 90-tals thrillern De Misstänkta ? där pusselbitarna är elegant skurna för att överraska i princip varenda biobesökare. Det går att ana spår av detta i Jack Reacher (som bygger på en bok skriven av pseudonymen Lee Child), men trådarna som läggs ut är alldeles för uppenbara, och själv verkar titelpersonen ha klurat ut allting innan han ens kliver in i filmrutan.
Tom Cruises karaktär kan närmast beskrivas som ett slags övernaturlig elitsoldat som alltid tänker ett steg längre än alla andra; som ser det ingen annan ser; som är starkare, lugnare och hederligare. Och som namnet antyder når ut till alla som behöver hans hjälp. Han är rätt och slätt lite bättre än sina medmänniskor, något som sällan ger en bra grund för en berättelse. Snart kommer klyschorna, och Jack Reacher har ett ordförråd bestående av utnötta oneliners.
Vissa scener håller så låg nivå att det trots allt blir lite underhållande. Bland annat när Werner Herzog kliver in på scenen som superskurken The Zec. Herzog är en underbar regissör, men med sin karaktäristiska tyska brytning ? som har blivit berömd genom dokumentärer som Grizzly Man och Encounters at the End of the World ? blir det inte särskilt trovärdigt när han ska spela mörk och ondskefull. Det hela blir parodiskt, sedan om det är meningen eller inte går att diskutera.