Huvudpersonen är 16 år, i konflikt med sin mamma, har problem i skolan och är ständigt kåt. Låter som en ganska typisk växa-uppfilm, fast denna gång är det flicka det gäller och då blir perspektiven fortfarande (trots allt som ändå utvecklats) mer problematiska.
Alma bor i en liten byhåla i det innersta av grannlandet i väster. Enligt henne själv råder här en fullständig tristess.
Fantasisex blir hennes väg ut från detta och hon nästan ruinerar sin ensamstående mamma med räkningen för en sexlinje dit hon ringer när andan faller på. Och det gör den ofta, Alma har ständiga fantasier om sex.
Samtidigt är hon kär i Arthur, som en kväll petar på henne med sin erigerade penis. Dumt nog berättar hon detta för sina väninnor och snart rungar öknamnet Pitt-Alma över skolgården ...
Det är en charmig, rolig och inte minst gripande berättelse som Jannicke Systad Jacobsen har gjort. Hon fångar in människorna i filmen så de framstår som verkliga och hon får vardagen att skimra av liv, trots den yttre gråheten.
Liknande historier har gjorts ett antal gånger tidigare, i Norge, i Sverige, i USA, i världen ... men Jacobsen får till den tonträff som behövs och får filmen att leva. Dessutom har hon mycket god hjälp av Helene Bergsholm som är suverän i huvudrollen.
Jannicke Systad Jacobsen ska ha en extra eloge också för att hon inte låter bortförklara eller förringa den lust som driver Alma. Trots att den leder henne i vissa svårigheter framstår den främst som en tillgång och glädje.
Originaltiteln Få meg på, for faen rymmer dock ett långt större fält av tolkningar än den svenska och är närmare vad det handlar om; inte minst ett led i Almas utveckling till vuxen.