Danska regissören Susanne Bier har haft stora filmframgångar i hemlandet, i Sverige och emellanåt i världen med sina filmer. Titlar som Efter bröllopet, Hämnden, Bröder, Älskar dig för evigt och Pensionat Oskar för att nämna en del. Hon brukar ha en fingertoppskänsla för att plocka fram karaktärer i utsatta lägen. Sedan är det en annan sak att hon förvånande nog kan sitta hos Skavlan och ha en ganska unken syn på könsroller.
Men, film kan hon göra, även i det mer tättbefolkade feel-goodlandet. Fast hon gör det inte helt enkelt för sig i den här historien även om den aldrig tippar över i för mycket allvar trots sitt innehåll. Den danska titeln Den skaldede frisør är mer dubbeltydig och bättre egentligen än den prosaiska svenska Bröllop i Italien.
I centrum står frisören Ida (Trine Dyrholm) som just fått sitt cancerbesked. Samtidigt måste hon hålla uppe skenet för att inte förstöra glädjen när dottern ska gifta sig, Bröllopet ska hållas i Italien i den blivande och stenrike svärfaderns - dessutom änkling - palatsliknande residens. (Gissa vem som Pierce Brosnan spelar?) Samtidigt knakar hennes eget mångåriga äktenskap i fogarna, till del på grund av hennes sjukdom men även för att hennes man Leif är en urbota träskalle (utmärkt spelad av Kim Bodnia).
Sällskapet kommer i alla fall i väg till Italien där det mesta utspelar sig. Ett vackert ungt par, månsken över Medelhavet, förvecklingar värdiga en uppsluppen Shakespeare, sorg och lycka och ett fint skådespeleri. Filmen Bröllop i Italien leker med som bäst med schablonerna men fångas ibland i dem. Trine Dyrholm och Pierce Brosnan har dock bra kemi tillsammans, liksom de unga Molly Egelind och Sebastian Jessen.
Här finns ett par ytterligare paradroller i det komiska facket. Paprika Steen är suverän som hormonstinn svägerska, själv kär i svärfadern. Hon firar komiska triumfer tillsammans med Leifs nya unga och lika korkade fru Thilde, spelad av Christiane Schaumburg-Müller, även om det ibland drar aningen för mycket åt det parodiska.
Som helhet en film att må bra av, även om det inte är Susanne Biers främsta gren att göra romantiska komedier.