Ung kvinna kommer till storstaden för att söka lyckan med hjälp av charm, talang och hårt arbete. Se där en variant av romantisk komedi som Hollywood aldrig tycks tröttna på. För tio år sedan kunde huvudrollen ha spelats av Reese Witherspoon, för 25 år sedan av Melanie Griffith, men i Morning glory är turen kommen till Rachel McAdams, som senast sågs i rollen som äventyrerska i Guy Ritchies Sherlock Holmes.
Här spelar hon Becky, en ambitiös tv-producent som får det otacksamma jobbet att få fart på tittarsiffrorna för ett morgonmagasin på tv, annars hotas det att läggas ner. Saker blir inte lättare av att programmets ena ankare, den före detta stjärnreportern Mike (Harrison Ford), motarbetar henne eftersom han egentligen vill arbeta med ett seriöst nyhetsprogram.
Vid sidan av sitt kaosartade jobb försöker vår hjältinna att hitta kärleken, som eventuellt står att finna hos den tillbakalutade snyggingen Adam.
Det finns inte mycket att glädjas åt i den här filmen. Harrison Ford är lite kul till en början som trumpen gnällspik, och Jeff Goldblum är inte dum som luttrad tv-chef. Men manuset är på tok för lamt och förutsägbart, och Becky är så hejdlöst äppelkäck att det är svårt att identifiera sig med henne. Ett annat irriterande inslag är soundtracket: upprepade gånger braskar filmmakarna på med en poplåt som på ett okänsligt sätt får understryka känsloläget i en viss scen.
Veteranen Roger Michell har tidigare gjort lyckade filmer som Notting Hill och Jane Austen-filmatiseringen Övertalning. Vi får hoppas att nästa regiuppdrag blir mer ärofullt än Morning glory.