Det är inte ofta som en uppföljare, eller ens en trea, blir bättre än den första filmen. Men Snabba cash – Livet deluxe är undantaget som bekräftar regeln. Jens Johnson knyter här ihop Snabba cash-trilogin med ett kraftfullt gangsterdrama som helt och fullt överträffar de andra filmerna i serien.
De två första Snabba cash- filmerna har setts av en rekordpublik i Sverige och sålts till ett stort antal länder, samtidigt som de har blivit hyllade av och fått marknadsföringshjälp genom ingen mindre än självaste Martin Scorsese. Filmerna, baserade på Jens Lapidus succéböcker om Stockholms undre värld, har blivit till alla filmkonsulenters våta dröm – svenskproducerade filmer, baserade på svenska böcker, som i sin tur banat vägen för både svenska skådespelares och regissörers framgångar i Hollywood. Daniel Espinosa, Fares Fares, Joel Kinnaman – alla har de i snabb takt hastat vidare till den amerikanska drömfabriken. Att det nu kommer en tredje och avslutande del är sett i det sammanhanget lite sorgligt men samtidigt logiskt – här slutar den tredje boken, och säcken knyts slutligen ihop.
I Snabba cash – Livet deluxe får vi följa tre parallella spår. JW (Joel Kinnaman) lever nu i landsflykt, plågad av tankarna på systern Camilla som varit försvunnen sedan fyra år, och fast besluten att leta rätt på henne. Jorge (Matias Varela) kan trots chansen att återgå till ett ”normalt” liv ändå inte släppa tankarna på den stora stöten, den som ska garantera honom och hans familj en tryggad framtid. Att mycket vill ha mer är kodordet även för serbiske maffiabossen Radovan (Dejan Cukic) vars dotter Natalie (Malin Buska) lever under faderns benhårda beskydd. När Radovans liv hotas är det nykomlingen Martin (Martin Wallström) som blir både hans och dotterns närmaste man. Men, vem kan man egentligen lita på?
Jens Jonssons (Pingpongkingen, God morgon alla barn) avslutande Snabba cash-tolkning är inget mindre än ett actionosande kriminaldrama av internationell klass, där såväl skådespeleri som karaktärer och filmhantverk slår de övriga delarna på fingrarna. Att dessutom låta starka kvinnoroller träda fram och ta plats utgör ett välkommet avbrott från tidigare filmer, där kvinnor mest fungerat som bihang till handlingen. Dejan Cukic lysande rolltolkning av maffiabossen Radovan för i sina bästa stunder tankarna till Brandos Gudfadern, och Malin Buska som dottern Natalie ligger inte långt efter i den bemärkelsen. Även Martin Wallström (Ego, I rymden finns inga känslor) tecknar ett trovärdigt porträtt av hjälpredan Hägerström.
Att subtilitetens mästare Jens Jonsson här visar sig vara en riktig jäkel på action både överraskar och bådar gott inför framtiden – det på förhand omtalade värdetransportrånet är genialiskt skildrat och något av det bästa jag sett i sin klass. Hela paketet knyts väl ihop med hjälp av Jon Ekstrands stämningsskapande soundtrack.