Lolita är en japansk subkultur som började växa fram på 1980-talet då de första klädesmärkena etablerades. Under de trettio år som passerat har stilen utvecklats och spritt sig långt utanför Japan. Alltmedan Lolitakulturen i Asien innefattar evenemang, mötesplatser och tidningar arrangerade av klädmärken är det mesta i Sverige anordnat av lolitorna själva. I helgen ställer konstnären Ulrika Minami Wärmling ut målningar där lolitor porträtteras på Konsthuset i Uppsala. I samband med detta har hon styrt upp en loppis där begagnade lolitakläder säljs, cupcakes och te serveras och classic lolitan Maria Sjöberg föreläser. Hon är en av moderatorerna för Svenska lolitaforumet och har även Sveriges största lolitalivsstilsblogg - paperlace.se.
När Maria Sjöberg anammade stilen för tio år sedan låg den rätt i tiden; de tecknade mangaserierna och animefilmerna var populära i Sverige och med dem ökade intresset för japanska subkulturer. Lolitamodet är exklusivt för tjejer och det finns även en stereotyp livsstil som kopplas till stilen. Den domineras av traditionella, mjuka kvinnliga sysslor och attribut men är mer ett undantag än en regel.
– Man ska dricka te ur vackra koppar och äta sju sorters kakor, allt medan man har en minipudel i knäet, säger Maria Sjöberg med ett skratt. Själv dricker hon bara kaffe och menar att fem olika lolitor kan ge fem (eller hundra) olika svar på frågan om vad det innebär att vara lolita. Men en gemensam nämnare finns och det är intresset för kläderna.
Inom lolita-kulturen finns tre dominerande falanger; sweet lolita, classic lolita och goth lolita.
– Jag brukar beskriva sweet som cupcaken med strössel på. Den som är så söt så att man får ont i tänderna, säger Maria Sjöberg.
Hon beskriver pastellfärger, rosetter och tryck på kläderna som kategoriserar stilen och liknar det hela med My little pony. Själv känner hon sig lite för gammal för stilen som är ganska flickig.
– Den är jättefin, men lite för lekfull, säger hon. Jag har provat goth lolita, som är väldigt dramatisk, men identifierar mig mest med classic.
En classic lolita klär sig i sobra juveltoner, i svart, vitt och brunt. Stilen är mer mogen och avskalad med en romantisk inriktning. För Maria Sjöberg är stilen helt enkelt en förlängning av hennes kreativitet.
– Jag har alltid målat, skrivit och intresserat mig för konst och skapande. För mig är lolita ett uttryckssätt; jag vill uttrycka mig kreativt, säger hon.
Det är inte ovanligt att kritik riktas mot lolita-kulturen, en kritik som menar att man sexualiserar unga flickor. Maria Sjöberg svarar att subkulturens namn inte har någonting med den sexuellt brådmogna karaktär som skildras i Vladimir Nabokovs roman Lolita att göra. Faktum är att ingen vet varför subkulturen går under samma namn.
– Lolita är mer ett motstånd mot det sexualiserade modet än vad det spär på det, säger hon. Vi visar nästan ingen bar hud över huvud taget, men undantag från på sommaren när det händer att man har en kortärmad blus under klänningen.
Några gånger har bekanta ringt till Maria Sjöberg och frågat om de får låna lite kläder av henne till maskerader. Hon klär sig i lolita varje dag och tycker att de som ser det som rena utklädningskläder inte bryr sig om stilen.
– Det är som att jag skulle be att få låna någons jeans och T-shirt för att jag ska klä ut mig, säger hon. En lolita vill inte känna sig utklädd, hon eftersträvar bara att klä sig väl.