Ellinor Skagegård: Äkta gillande och rent geschäft

”Jag vet ju att sannolikheten för att någon gång i livet bli bajsad på av en fågel är hyfsat stor. Men i ansiktet?”
Så såg en av mina statusuppdateringar på Facebook ut för ett par veckor sedan. En hel hop folk ”gillade” denna smålustiga men ganska meningslösa rad ur i mitt liv. Många känner nog igen sig. Vem har inte lagt upp en status och förundrats över att människor är så pass intresserade (eller ointresserade). Vad är det vi ”gillar” på Facebook och varför?  Är det känslan av att vara en del av något, att kunna påverka eller bara gammalt hederligt grupptryck som ligger bakom vår smakyttring? Inte sällan verkar det vara just det lättsamma som får det att rycka i klickfingret. Något som tycks ha blivit vanligare på senare tid är de konsumentorienterade statusuppdateringarnas framfart. En person tackar Liseberg för ett fantastiskt bemötande av en pojke med Downs syndrom. Och får 119 500 gillanden.

Det har talats om ”gillakulturen”, där man visar sitt engagemang med ett musklick. Och engagemanget kan gälla allt från småsaker som fågelbajs i ansiktet till stora frågor om barnfattigdom och gatuvåld, eller nämnda Lisebergshyllning. Kritiken ligger i att man gör det väl lätt för sig. Okej då, jag lyfter ett pekfinger och har därmed gjort mitt, vilken god människa jag är som gått med i gruppen ”Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack”.
– Man kan väl se det som ett lättsamt sätt att visa uppskattning, omtanke eller att man bryr sig – samtidigt som man också kan se det, lite mer cyniskt om man så vill: att det är rätt slött att klicka ”like” i stället för att engagera sig mer i vad det nu kan vara, säger Anders Larsson, forskare på medie- och kommunikationsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.
Och vad är det då vi gillar? Uppsalaprofilen Kent Wennman slog huvudet på spiken med denna statusuppdatering:
”Postar jag ett inlägg om att jag köpt en chokladfontän så får jag 40 kommentarer och 36 gilla. Postar jag ett inlägg som visar att fattigdomen i världen halverats sedan 1990 (prel.uppgifter) får jag noll kommentarer och en gilla. På Facebook gläds vi bara åt riktigt bra saker, eller hur?”

49 gillade och 27 kommenterade detta inlägg. Och vad betyder det? Att 49 personer tycker att detta är bra, att de tycker att det är dåligt men bra att Kent Wennman uppmärksammar fenomenet eller att de bara tycker statusuppdateringen är rolig?
Att ”gilla” har blivit ett sätt att ge saker ett värde. Band, författare och företag, alla har de Facebooksidor och tävlar om största antal personer som gillar. Och visst blir man lite imponerad när man ser att en svensk artist man aldrig hört talas om har 30 000 tummar upp. Nu kan det ju förstås vara så att artisten i fråga är otroligt omtyckt. Men det kan också vara så att gillandet kommit till på annat sätt. På sidan köpfacebooklikes.se kan man som adressen antyder köpa sig alla de ”gilla” man vill ha och har råd med. Köpa kärlek för pengar med andra ord. Eller åtminstone betala för att andra ska tro att man är omtyckt.
– Det får man väl se som en ganska logisk följd av all uppmärksamhet som Facebook får. Vi ska inte glömma att det inte bara är sociala intressen som styr över hur tjänster som dessa utvecklas, säger Anders Larsson.

Nu finns det ju fall där gillandet på Facebook faktiskt haft stor genomslagskraft. Ett exempel är när barnboksförfattaren Malin Stehn la ut ett kritiskt inlägg på klädföretaget Lindex Facebooksida, om att de sålde sexiga kläder för barn.
På ett dygn fick inlägget 30 000 gilla och det hela ledde till att kritiken uppmärksammades i medierna och att Lindex ställdes till svars.  Ett kritiskt inlägg på Arlas Facebooksida har 5 100 gillanden, trots att sidan i sig bara gillas av 25 000 personer. Här och var dyker det upp uppdateringar med oerhörda mängder likes och inte sällan har de en konsumentkoppling.  Är detta den enskilda individens sätt att äntligen få kritisera storföretagen? I Lindexfallet hände inte så mycket och företaget behöll den sexiga barnkollektionen. Frågan är om de 30 000 personerna löper linan ut och låter bli att handla kläder hos Lindex. I så fall kanske Facebookengagemanget ändå har en viss substans.