Tolkningen av ett konstverk är åskådarens sak. Man kan ta till sig andras tolkningar som sin egen om man tycker att den stämmer med ens egna upplevelser av verket. I det här fallet kan djupare kännedom om Apollomyten, som är en slags saga, leda till en trist syn på verket. Men vi är ju inte så många i den så kallade allmänheten som har trängt in i den grekiska mytologin. Om man däremot fått höra Apollomyten berättad som en saga om kärlek kan man se något mer positivt.
Den bild som diskuteras är gjord av en nioårig pojke efter att han fått höra sagan berättas i Moderna museets verkstad. I den versionen träffas Apollon av Eros guldpil och blir blixtkär i den sköna Dafne. Men Dafne träffas av Eros blypil och kan inte bli kär. När Apollo närmar sig henne ropar hon på hjälp av sin far som förvandlar henne till ett lagerträd. Apollo kramar och kysser trädet som han inte kan lämna. Han band en krans av lagerblad till sitt huvud och satt länge vid trädet och sörjde. Slutet på historien är att Eros skjuter en guldpil i trädet så att kärleken blir ömsesidig.
Den nioårige pojkens bild sprudlar av kärlek. Paret är nakna. Av den blå månen och stjärnorna att döma är det natt. Båda skrattar. Att dom springer ser man på benen men också på att mannens snopp och kvinnans bröst har pendlat upp och att håret fläktar bakåt. Det är alltså inte frågan om en erigerad snopp. Vem har sett en man springa i full galopp med ståfräs? Här är det frågan om en kär lek. Endast den som aldrig varit kär och förälskad kan tolka bilden som en våldtäktsscen oavsett vad som står i Ovidius berättelser.
Bilden är tänkt att fungera så att den vid tre tillfällen på dagen cirklar runt under taket i ekonomikums entré. Däremellan gömmer den sig bakom en klocka vars visare går runt på ett helt förvirrat sätt.
Konstverket kan påminna åskådaren om att livet inte bara är studier utan också har plats för kärlek, som ju ofta uppträder på ett helt oreglerat sätt. Kanske skulle man kunna komplettera verket med ett annat verk av samme konstnär, Michael Richter, nämligen hans PUSS-hållplats uppmålad på golvet i entrén eller utanför på asfalten.
För övrigt måste man snarast se till att verket kommer igång. Och ersätta den förklarande skylten, som har en text av Ovidius i mycket små bokstäver, med en skylt som berättar den saga som den talangfyllde gossen på Moderna Museet fick höra. Kanske kan man också upplysa om att myten är upphovet till att man fortfarande lagerkransar visa kvinnor och män vid promotionerna.