Två, eller rättare sagt tre, Uppsalabekantingar är aktuella med nytt material. Alldeles nyss var superviolinisten Isabella Faust här i Konserthuset för en fantastisk konsert med Bachs soloverk för violin. Även på nya albumet står den gode Johann Sebastian i fokus. Nu får dock violinen sällskap med Kristian Bezuidenhouts cembalo. Tillsammans spelar de i smått gudomlig samklang ett antal sonater av honom. Lysande!

Amerikanska performanceartisten Laurie Anderson har varit flera gånger i Uppsala, liksom The Kronos Quartet. På nya "Landfall" har de slagit sig ihop för att göra fin musik. Mest känns det som att det är på Andersons villkor, det är hennes pratsjungda berättelser som bildar stomme. Men stråkkvartettens omisskännliga klanger finns där som en viktig fond på detta både suggestiva och spännande album.

Överraskande spännande är även Uppsalakomponisten Mårten Janssons album "Choral Works". Till vardags undervisar Mårten Jansson på heltid vid Uppsala estetiska gymnasium och vid Uppsala Musikskola. De sakralt färgade körverken framförs kongenialt av den brittiska kören Chantage, dirigerad av James Davey. Jansson har en osviklig känsla för körklang och vet hur man får ut det mesta i genren.

Artikelbild

| Hemstad. Mårten Jansson väntar fortfarnde på att få sin nya musik uppförd live.

Skivbolaget BIS visar återigen vilken härlig bredd det har på sin utgivning, från nyskrivet till de gamla mästarna. Det är starkt jobbat, motståndet mot nyskrivet "klassiskt" är ibland ganska starkt. Nu senast har man flera riktigt roliga nordiska överraskningar. Svenske Rolf Wallin samsas med norske Eivind Buene på ett album och finske Lauri Porra breder ut sig själv på ett annat.

Violinisten Peter Herrestahl har huvudrollen i både Wallins bildframkallande "Under city skin" och Buenes smått magiska "Violin concerto". Tillsammans med Arctic Philharmonic under Öyvind Bjorå blir det många njutbara ögonblick. Med tyngdpunkten i Porros uppkäftiga "Entropia", konsert för elbas, spelar Lahti Symfoniorkester under Jaakko Kuusisto musik med tydliga moderna rötter.

Steve Reichs "Drumming" får väl sägas vara ett slags modern klassiker. Det ytterst suggestiva verket med sitt fyrdelade upplägg för slagverkare, röster, vissling och piccola liknar inte så mycket annat. Klockspelet och marimborna liksom rösterna ger toner, annars är det ett rytmiskt inferno som dominerar. Colin Currie spelar och leder övriga i en mycket fin tolkning av det hela.

Det är lätt att glömma att Sergei Rachmaninovs musik inte alltid togs emot så nådigt när de hade premiär. Hans blandning av senromantik och begynnande modernism fick sina påhopp. Nu hör vi mest en oerhört begåvad kompositör som kunde förena stora klanger och utsökta melodier. Yevgeny Subdin tar sig an två av hans ungdomsverk, "1 & 2 Pianokonserterna" tillsammans med BBC Symphony Orchestra under ledning av Sakari Oramo.

Artikelbild

| Samarbete. The Kronos Quartet samarbetar med Laurie Anderson på nya albumet "Landfell".

Osökt en massa brittiska anknytningar denna gång märker jag. Och mer piano blir det. Brittiske pianisten Barry Douglas har tydligen en stor kärlek till Johannes Brahms musik (denne avled faktiskt 1897, samma år som Rachmaninovs nedsablade Första symfoni framfördes. Något samband har dock inte uppvisats.) I en liten behändig låda har Douglas samlat kompositörens alla verk för solopiano. Det innebär sex cd smockfulla med vita och svarta tangenter. Här finns många små pärlor även om inte allt kanske kommer att spelas mer än en gång.

Det är ganska mycket att ta in på en gång men samlingen visar tydligt upp hela Brahms skicklighet, om det så är originalkompositioner eller variationer han gjort på andra kompositörer som Bach, Chopin, Händel, Paganini med flera. Skickligt genomgående av Barry Douglas.

Artikelbild

| Samarbete. Laurie Anderson samarbetar med The Kronos Quartet på nya albumet "Landfell".

Och minsann, blev det inte ännu mera brittiskt här. Får passa på innan de försvinner ut ur EU-dimman.

Fast kompositörerna hör hemma i den inre marknaden. Joseph Haydn och Wolfgang Amadeus Mozart tillhörde de mer produktiva om man räknar per levnadsår, även om den senares levnad blev abrupt kort. Londons Symfoniorkester under sir Simon Rattle hyllar Haydn med att samla ihop ett antal favoriter från olika verk, en sats här och där. Det ger ett lite splittrat intryck men är förstås mycket välspelat.

Det gäller också två lyriskt hållna violinkonserter - 4 & 5 - av Mozart med samma orkester. Solist och dirigent är Nikolaj Znaider, och han vet hur man får till den både varma och spirituella tonen i verken.