Vi sitter i Gustav Frödings blå soffa uppe på Värmlands nations kontor. Väggarna pryds av tavlor föreställande nationalskalden, författaren och journalisten Fröding. Men vi har inte kommit hit för att prata om honom utan om hans systrar, utan vilka han troligen inte hade klarat sig länge. De ligger begravda tillsammans med brodern i familjegraven på Uppsalas gamla kyrkogård. Fram till nu har där bara funnits ett monument över Gustav Fröding men sedan en liten tid tillbaka ligger där även gravstenar över systrarna Cecilia och Hedda Fröding.
– Det är konstigt att det inte skett förrän nu. Alla tre syskonen ligger begravda där men det är bara Gustav Frödings namn som stått på stenen, säger Värmlands nations förste kurator Josefin Högström.
Berättelsen om syskonen Fröding är en historia om syskonkärlek. Barnens mamma var sjuk och ofta frånvarande och pappan reste mycket. De båda systrarna såg som sin uppgift att hjälpa Gustav under större delen av hans sjukliga liv. Cecilia var den dominanta och den som ömt vårdade om honom.
– Hon tog på sig modersrollen och förblev en ”lill-mamma” under hela sitt liv. Den yngre systern Hedda arbetade i Göteborg och försörjde sin syster och sin bror. De hade det väldigt svårt ekonomiskt, berättar Josefin Högström.
Cecilia Fröding var inte bara broderns vårdare utan även en inspirationskälla till hans skapande. Dikten Sagoförtäljerskan är en hyllning till henne och handlar om hur hon berättar för sin lillebror sagan om Ali Baba ur Tusen och en natt.
Cecilia och Gustav Fröding bodde en tid tillsammans på Bangårdsgatan 9 i Uppsala. Hon beskrivs som en exotisk mörk skönhet med ett koppel av friare efter sig. Under ett par år var hon även förlovad med en tysk jurist men bröt upp förlovningen. Själv sa hon att det berodde på hennes familjs sjukliga arv. Men lika gärna kan det ha varit hennes lojalitet och kärlek till brodern som gjorde att hon inte ville lova bort sig till någon annan.
Cecilia fanns där, som den bestämda och trygga men också den oroliga och svartsjuka systern. Man vet inte mycket om henne, men i brev som skrivits mellan henne och den för Gustav svärmande Ida Bäckman får man ibland se glimtar av hennes person och hennes omsorger. Hon beskriver sin bror som ”en stor skald, en av dem som ej dö”.
När Cecilia flyttar in med Gustav på Bangårdsgatan tror hon att hans nervösa tillstånd ska bli mer stabilt. Bara några dagar senare ger han ut diktsamlingen Stänk och Flikar som orsakar rabalder och ett sedlighetsåtal. Särskilt svårt har Cecilia det när rättegången närmar sig. Då har Gustav nämligen urartat och dricker sig redlös var och varannan dag vilket leder till att han blir gripen för fylleri. Förutom alkoholproblem lider han även av fysiska åkommor, depression och vanföreställningar. Familjevännen Ida Bäckman kommer med erbjudandet att gifta sig med Gustav, men Cecilia motsätter sig.
– Cecilia var väldig skeptisk mot Ida Bäckman och hennes intresse för Gustav, trots att de var vänner, säger Josefin Högström.
De tre syskonen förblev alla ogifta. Även om Gustav Fröding friades från sedlighetsåtalet blev hans psykiska tillstånd till slut så allvarligt att han omyndighetsförklarades. När han dog 1911 ordnade systrarna med begravningen i Klara kyrka. Den gula ekkistan bars av tio unga män från Värmlands nation.
I dag ansvarar Värmlands nation för Frödings familjegrav och det är även de som har sett till att systrarna fått egna gravstenar. Än så länge ligger stenarna på marken men när tjälen försvinner ska de placeras ordentligt. Då kommer även en ceremoni att hållas.
– Vi kommer att tåga med fanor från nationen upp till graven, säger Josefin Högström.