Fortfarande finns en del av promenaderna i Hansson & Karlsson-land och Bosse Hansson in i hans soloprojekt, de som startade med ”Sagan om Ringen”, med. Sättningen med bara orgel - och sporadisk synth - och trummor, precis som bandnamnet mer än övertydligt säger, ställer förstås stora krav på duon. Det finns inte så mycket att gömma sig bakom.

Till skillnad mot förr albumet "Hopes and Dreams" är de helt ensamma denna gång.

Om man som jag är en hängiven nörd när det gäller orglar så är det julafton hela tiden även på nya albumet. "Indivisibility" lär betyda någonting om odelbarhet och det stämmer ju mycket bra på bröderna. De har en så tydlig samspelthet rätt igenom.

Det är lätt att flumma in i den suggestiva och ibland filmlika klang- och rytmväven, musiken griper tag och håller en kvar. Visst är 60- och 70-talsinfluenserna tydliga och någon enstaka gång kan det kännas upprepande. Men det är små randanmärkningar.

Ljunggrenarna kan sina saker och när de - bokstavligen - trycker pedalerna i botten är det svårt att inte bli imponerad.

Bästa låt: ”Metropolis”