Efter alla år med lyckliga män, tabberas, höjdarluncher och gula grodor vet Uppsalaborna att man sällan har det trist i Jacke Sjödins sällskap. Det är bland annat därför som kön ringlar lång till Katalins stora sal redan 45 minuter innan premiärföreställningen av "Höjdarlunch 2" på Katalin inleds. Publiken ska förvisso hinna sleva i sig en tallrik kryddstark fisksoppa först, och det finns också fler publikmagneter än Jacke Sjödin på scen. Men det är Sjödin som är hjärnan bakom showen och det är kring honom det mesta kretsar.

Han visar i vanlig ordning prov på sina färdigheter i att skriva dagsaktuella sångtexter med inspiration från stans ledande nyhetsförmedlare. Till pianisten Mikael Skoglunds följsamma ackompanjemang levererar Sjödin en sprattelfärsk text till Gunnar Turessons tonsättning av Dan Anderssons "Jag väntar vid min mila". I onsdagens version handlar det om väntetiderna på Akademiskas akutmottagning plus att han lyckas baka in tämligen udda nyheter om cannabisspetsade kladdkakor och gångproblem bland mopsar. Det är begåvat och roligt, klart att Uppsalapubliken trivs.

Vi bjuds också på ett sanslöst potpurri där Sjödin lyckas klämma in omkring 67 välkända låtar på fyra minuter. Publiken skrattar även gott åt hans simultantolkning av texten i Bette Midlers "The Rose" samtidigt som Helen Sjöholm sjunger. Den "översättningen" får Google Translate att framstå som ett pålitligt arbetsredskap.

Artikelbild

| Kreativ kvartett. Pianisten Mikael Skoglund, Jacke Sjödin, Helen Sjöholm och Andreas Nilsson bjuder på lunchrevy ett dussin gånger den närmaste månaden.

Men det finns fler begåvningar på scenen. Helen Sjöholm briljerar förstås i sina sångnummer, inte minst i den gripande och vackra visan om sin mormor Elsa Kristina Wessblad som aldrig lämnade Näsåker i Ångermanland under sin levnad. Sången med melodi av Mikael Skoglund och text av Jacke Sjödin borde hädanefter ingå i Helen Sjöholms standardrepertoar.

Andreas Nilsson, som i likhet med Helen Sjöholm, var gäster på OD:s "Caprice" i december, visar åter att han är en stor scenpersonlighet. Det spelar ingen roll om han sjunger, imiterar eller, som i ett av föreställningens mest minnesvärda nummer, får hela scenbygget att rasa. Han är ett proffs som behärskar alla element som en god show innehåller.

För det som publiken bjuds på är en i grunden mild och humanistiskt färgad underhållning utan några riktigt heta kryddor. Det är lätt att se linjen från två av Jacke Sjödins förebilder Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Den milda humorn balanseras fint av den välkryddade fisksoppan som serveras till den prick 60 minuter långa lunchrevyn.