Uppsalagruppen Mad Artwork har vunnit första pris i musiktävlingen Musik Direkt två gånger, 2007 och 2009. Vinsterna har följts av turnéer både i och utanför Sverige, och trots att gruppens debutalbum ännu inte är utgivet har de hittat en
publik. När de spelade på Bistro Hijazz på onsdagskvällen var leden täta ända ut till garderoben.
I Mad Artworks musik korsas influenser från det tidiga 70- talets brittiska progressiva och hårda rock med folkmusik från Sverige och Irland. Deras låtar är fulla av skiftningar i stämningslägen och tempon liksom långa drömska passager där instrumentalisterna – i synnerhet gitarristen Gabbi Dluzewski och Simon Forsberg på irländsk bouzouki – får fritt spelrum.
Sångerskan Therés Enström har en rivig sångröst som förmår vara skir och sårbar ena stunden för att bli mer rockigt utlevelsefull i nästa. Att texterna bara delvis går att uppfatta ger också låtarna en gåtfull och mystisk aura. På Hijazz förstärktes deras intensitet också av att musikerna fick trängas på scenen för att få plats.
Mad Artwork har en förkärlek för att inleda låtar med enbart akustisk gitarr eller piano som ackompanjemang till Enströms sång. En förrädiskt lugn atmosfär byggs upp under några minuter innan de andra ansluter sig, och musiken får en tyngre och rockigare känsla med många taktbyten innan de avslutar som de började. I de flesta fall ger det känslan av att vara med på långa musikaliska resor där man aldrig i förväg vet vad som väntar runt nästa hörn. Mot slutet av spelningen kändes dock låtstrukturerna alltför formelmässigt uppbyggda.
Lite oväntat blev sista extranumret en tolkning av Rainbows 70-talsklassiker Long live rock’n’roll. Även om det går i linje med gruppens influenser blev denna låt katten bland hermelinerna efter deras egna kompositioner.
Det finns en del kvar att slipa på, men Mad Artwork är redan nu ett av de mest intressanta svenska banden inom dagens progressiva rock.