"Sju svåra år" är en gammaldags revy med egen signaturmelodi som redan på förhand låter publiken veta vad kvällen kommer att bjussa på. Mottot är just "sju svåra år" och alla olyckor och lidanden som uttrycket kan rymma.

Stillsam jazz av tvåmannaorkestern Emil Ingmar och Jonas Grumstedt värmer upp publiken i denna musikaliska humorshow signerad Teater C. Senare göra duon ett storstilat jobb med att ackompanjera föreställningens många strålande sågnummer.

Skådespelarna Malin Karlsson, Ida Löfholm och Johan Stavring serverar i baren medan publiken tar plats vid kaféborden. Man har fått tillstånd att sälja alkoholhaltiga drycker i form av folkölsgalopp, det vill säga öl i vinglas.

Artikelbild

| Malin Karlssons nummer "Avsked till alla mina kroppsdelar" är något av en höjdpunkt.

Sångnumren utgör tveklöst höjdpunkterna. Skådespelarna når artistiska höjder som halvironiska sång- och danspersoner. Men enligt revyns logik får publiken då och då vila i kortare och längre monologer. Särskilt imponerar Johan Stavring i sin tillbakahållna monolog som bygger på ett livslångt missförstånd av uttrycket "lika barn leka bäst".

Men det är som sagt sångnumren som lyfter föreställningen. Dag Thelanders och Per Wickströms texter håller hög kvalitet och textförfattarna lyckas mitt i alla roliga rim även att få med stora sjok allvar med oanade smärtpunkter. Här finns många gånger samma sorglustiga smärta som i Kjell Höglunds låtar – utspädd med några droppar spexlyrik.

Jag blir märkvärdigt rörd av denna pärla till humorshow.

Det är både skojigt och sorgligt när "egna" olyckor, lidanden, misslyckanden och krossade drömmar besjungs. Och jag märker att jag sitter på min obekväma kaféstol och känner igen mig i vartenda ord. Det mesta jag gör känns idiotiskt och dagarna bara går och går och ingenstans leder mina ansträngningar och en dag ska jag dö. Det är så sorgligt att jag vill gråta. Men i stället sitter jag där och ler och skrattar och det känns konstigt nog en gnutta bättre.

Sånt som är hemskt är det skönt att skratta åt. Det kan vara bra att påminnas om den saken.

Skojig och sorglig blir i Teater C:s händer även den bitterhet som ofta gror när allt går en emot, och den bitterheten riktas i form av satiriska smädesånger till så väl staden Uppsala som till stadens kanske mest älskade sång- och dansman – Jacke Sjödin.

"Sju svåra år" är en föreställning som skrattar livets vedermödor rakt i ansiktet.