Så här i mellanrummet mellan Caprice och Vårkonsert ger OD en publiktillvänd konsert med både klassiskt och populärt material. "Längtan" har de kallat den, och den visade sig bli rentav mera spännande än mången Caprice; mindre skratt men mera musik och känsla. Gäster var Kristin Amparo, sångerska och låtskrivare, tillsammans med två duktiga musiker: pianisten Joel Lyssarides och basisten Josef Karnebäck: ovanpå detta Uppsala Kammarsolister. Rejält med grädde på den kladdkakan!

OD fick själva mycket utrymme och förvaltade det med ackuratess. Den intagande visan "The little green lane" blev en fin mjukstart. Den följande "Piispa ja pakana" av Veljo Tormis om biskop Henrik på missionärsstråt i det hedniska Finland var en helt underbar dubbelexponering av gregoriansk munkmusik och finsk runosång där sång och texter korsade klingor på ett obetalbart sätt. Tenorerna som fått kyrkosången på sin lott lät ynkligare allt eftersom de finsksjungande basarna morskade upp sig.

Kristin Amparo sjöng flera pärlor ur sin produktion, de flesta till körarrangemang av OD-isten Nils Bergel. Hon började med "Min längtan", en fin stillsam ballad som inrymde litet av den koloratursång som hon behärskar så väl. Hennes mäktiga röst var perfekt i "I've seen the devil", med drag av gospel och inspirerad av en resa till Sydafrika. "Freedom", driven av indignation över orättvisor hon mött i Colombia, var också en stor upplevelse. Men engelska texter skapar lätt distans mellan artist och lyssnare - pröva att skriva oftare på svenska! Piano och bas tillsammans i "Autumn leaves" imponerade mer tekniskt än musikaliskt.

Kammarsolisterna som hittills varit back-up-band till Kristin Amparo fick så småningom chansen att briljera på det sätt de kan bäst, i Vivaldis "Vintern" ur de fyra årstiderna, "musik inspirerad av pizzan med samma namn" enligt den fyndige presentatören Samuel Åhman. Ett suveränt framförande med Nils-Erik Sparf som virtuos solist.

OD återvände med ännu ett jätteintressant och väl framfört verk: tre sånger ur "Six choruses for male voices" av Gustav Holst där särskilt "Drinking song" lyfte. Kristin Amparo avslutade med den fina och engagerande "Her name was Love" med känsligt ackompanjemang från piano och bas; "I see you" som konstigt nog inte vann Mello 2015; och som extranummer "Din Soldat" - förstås!.