Inte ens de hotande mörka molnen som just släppt en regnskur kunde lägga sordin på spel- och dansglädjen på Vaksala Torg när BAO kom till stan.
”Timmarna går så fort när man har roligt” heter en av låtarna på det nya albumet med Benny Anderssons Orkester. Och det får väl stå som motto över konserten som höll på i sammanlagt fyra timmar i den ljumma julikvällen. Benny och hans musiker har en så stor bredd och djupt musikantskap att man aldrig har tråkigt i deras sällskap.
Publiken hade samlats långt innan konsertstart och de flesta hade försett sig med en stol, något som kunde behövas under den långa konserten. Och inte minst för att vila ut mellan svängomen på dansgolvet. BAO har ju den egensinniga vanan att släpa med sig en hel dansbana på sina turnéer. En mycket trevlig idé och säkert ett av svaren till varför de drar så stor publik.
Alla de andra svaren är förstås Benny Andersson. Hans artistbana är ju unik i Sverige. Under de senaste 50 åren har han varit del av ett av Sveriges ledande popband (Hep Stars) på 60-talet, en av världens ledande popgrupper (ABBA) på 70-talet och nu som en av de ledande Svensktoppsmaratonnarna.
Bredden på orkestern är ju också smått unik. De medverkande är samtliga så mångsidiga och vet hur man skapar trivsel på scenen som når direkt ut i publikhavet. Det gör att blandningen på musiken också blir stor: ren folkmusik med Orsa Spelmanslag i fronten, popschlagers, Thore Skogman-potpurri liksom detsamma på gamla 20-0ch 30-talsevergreens. Och en låt vardera från Hep Stars och Abbas glansdagar.
Det hela inleddes med ett kort solo på bastuba, bara det är ju lite ovanligt. Sedan var det bara att välja om man ville förbli sittande eller svänga sina mer eller mindre lurviga. Det märktes tydligt att den mestadels mogna publiken var betydligt mer kunnig i styrdansens drottning foxtrot än i de mer benkrävande polskor, polkor eller än svårare som bjöds. ”Dansbane-eländet” var en stor fråga på 30-talet men här var det en städad form som bjöds.
Med två sådana vokalister som Helen Sjöholm och Tommy Körberg – och dessutom Kalle Moraeus på några låtar – lyfter förstås det hela ytterligare. Gamla favoriter som ”Du är min man”, Vår sista dans”, ”Fait accompli” och ”Månstrålar klara” samsades bra med ”En natt i Köpenhamn”, Minnena bleknar med tiden” och ”Isabella Rahm” från färska albumet ”Mitt hjärta klappar för dig”.
Det sistnämnda var också en bra sammanfattning av kvällen. Det kändes att musikerna ville ge sitt bästa, både för de som betalat och fanns innanför staketet och de många som kunde lyssna utanför.