Trettondagen, ja. Ănnu Ă€r ju inte den glada julen slut, slut, slut. Det beror ocksĂ„ pĂ„ efter vilken kalender vi rĂ€knar; i Ryssland Ă€r tydligen det vi kallar trettonhelgen i sjĂ€lva verket början pĂ„ julfirandet. Rysk julmusik Ă€r sĂ„ gott som okĂ€nd i Sverige; en stor skillnad mot de engelska s.k. Christmas carols som i betydligt högre grad har blivit svenskt allmĂ€ngods. SĂ„ Uppsala Vokalensemble gör nĂ€stan en missionĂ€rsgĂ€rning genom att lĂ„ta oss bekanta oss med denna förunderliga sĂ„ngskatt.
En solistkvartett hade kören ocksĂ„ med sig och redan i första verket, en âKonsert nr 6, Ăra vare Gudâ av D Botnjanskij, fick vi höra konsertant utbyte solister/kör i en jublande lovsĂ„ng med stor dynamik och ett förvĂ„nansvĂ€rt lugnt slut.
Tre sĂ„nger av S Rachmaninov, skiftande i sĂ„vĂ€l svĂ„righetsgrad och dynamik, men alla tre utsökt tolkade, med viss reservation för den andra som svajade lite ibland. TonsĂ€ttaren G Sviridov fick lĂ€mna bidrag med inte mindre Ă€r sju sĂ„nger. Alla sju framfördes med dynamik, kĂ€nsla och precision trots sin mer fritonala stil, men fyra skilde sig alldeles sĂ€rskilt positivt. Den första, en sĂ„ng om en underverksliknande födelse, sjöngs med stor dynamik och vacker klang. Den andra, en mer formelartad bönesĂ„ng, tolkades mycket uttrycksfullt. NĂ„got av konsertens höjdpunkt kom i den fjĂ€rde sĂ„ngen, mer fritonal och utförd i konsertant vĂ€xelsĂ„ng dam-/herrröster och tutti - vackert och spĂ€nnande. Den avslutande Sviridov-sĂ„ngen, en lovsĂ„ng till âden vĂ€lsignade treenighetenâ, blev mycket trosvisst framförd.
Den mycket egensinnige tonsĂ€ttaren Alfred Schnittke bidrog med tre sakrala sĂ„ngen. I den första var han som mest typisk: tvĂ„ körer sjöng varsitt eget material, lyssnaren fick sjĂ€lv âbinda ihopâ det. De tvĂ„ följande sĂ„ngerna var mer konventionella med ett lĂ„gmĂ€lt âFader vĂ„râ med prakt- fullt slut som final. SĂ€ker tolkning av inte sĂ„ lĂ€tt musik, direkt.
Sju ryska julsĂ„nger till avslutade programmet, samtliga i arrangemang av Aleksej Larin, den ende fortfarande levande av dagens tonsĂ€ttare/arrangörer. En av sĂ„ngerna Ă€r tydligen i bĂ€sta avseende internationell: Franz Grubers odödliga âStilla nattâ. Men nog kĂ€ndes det lite mĂ€rkligt att höra den sĂ„ngen sjungen med rysk text! Arrangemanget var i alla fall snyggt. I fjĂ€rde julsĂ„ngen agerade solokvartetten försĂ„ngare, dessutom tillkom slagverk (congas och claves vad jag kunde höra, jag sĂ„g dem inte) till god verkan och omvĂ€xling. JulsĂ„ngskavalkaden slutade med ökad intensitet och prakt. Efter detta strĂ„lande slut bjöd solokvartetten pĂ„ extranummer, nĂ„got hymnartat lĂ„gmĂ€lt, jag har ingen aning om vad det var, men vackert var det. SĂ„ har vi fĂ„tt fira jul pĂ„ ryskt vis ocksĂ„!
Anders Bragsjö