Vanligtvis har Uppsalaförfattaren Gunnar Wall en förkärlek för det som är sant. Hans författarskap har till stor del vigts åt mordet på Olof Palme och genom åren har han grävt och nystat för att komma närmare sanningen i en av världens största brottsutredningar. 1997 belönades han med Föreningen grävande journalisters Guldspade för sin tegelstenstjocka bok ”Mörkläggning - statsmakten och Palmemordet".
Med sin nya bok, "Maktens mörka korridorer" ger hans sig på något helt nytt: kriminalromanen.
- Jag har länge funderat på den här genren. Tidigare har jag hållit mig till att ta reda på vad som verkligen hänt. Nu skulle jag i stället ljuga, vilket har varit roligt med svårt. När man berättar en sann historia hänger den ihop. När man själv sätter ihop något upptäcker man hela tiden att det uppstår lyckor.
"Maktens mörka korridorer" är en kriminalroman om något så vardagspolitiskt som utförsäljningen av den offentliga sektorn. Boken handlar om en grupp affärsmän som har svårt att hitta objekt som ger tillräckligt stor avkastning. Genom en igång hos en uppsatt person i svenska staten, hittar de ett sätt att på olagliga vägar överta allt mer av den offentliga sektorn. Ämnet är förstås politiskt, men Gunnar Wall är noga med att det inte är något manifest. I stället vill han få läsaren att ifrågasätta etablerade föreställningar.
- Utförsäljning av offentlig sektor är en stor frågar just nu, och engagerar människor. Accepterar vi att saker som tidigare varit offentligt ägda inte längre är det, så kommer frågan upp: var drar man gränsen?
En uppföljare är planerad, men Gunnar Wall kommer inte att släppa facklitteraturen och det journalistiska skrivandet. Efter nya upplysningar och tips som kommit in arbetar han på ytterligare en bok om Palme-mordet.
- Jag sitter med en mängd lösa trådar. Även om de kanske inte leder till ett svar ställer de frågor kring hur utredningen skötts och hur det kommer sig att denna gigantiska brottsutredning står på samma ruta idag som dagen efter mordet.
En kombination av det skönlitterära skrivandet och Palmemordet avfärdar han bestämt.
- Jag vill att läsarna ska kunna ha det lite städat i huvudet, och veta att när jag skriver om Palme, då skriver jag om sådant som är sant. Att hitta på i det här fallet skulle vara att förstöra det material jag har.