Startpunkten för den repetitivt hypnotiska falang av konstmusik som kallas minimalism var den amerikanske kompositören Terry Rileys stycke ”In C” från 1964. Ihop med andra likasinnade tonsättare som Philip Glass och Steve Reich har Riley fortsatt att leda genrens riktning under decennierna, och till helgen kommer den nyblivne 80-åringen till Uppsala Internationella Gitarrfestival. Där ska han framföra gammalt och nytt material ihop med sin son, gitarristen Gyan Riley, samt den svenska gitarrduon The Gothenburg Combo – som under festivalen även tolkar ”In C” tillsammans med ett femtiotal svenska gitarrister.
UNT fick en pratstund med Terry Riley på plats i San Francisco, i samband med firandet av hans 80-årsdag – på en festival tillägnad hans livsverk arrangerad av hans vänner i The Kronos Quartet. Riley är för dagen klädd i en elegant, svart indisk kostym med hans långa vita skägg svallande över kragen utan snibbar – kläder som är en referens till den avgörande roll Indien har spelat för hans musik. Men även Sverige har varit en viktig plats för kompositören, och besöket i Uppsala är inte hans första i landet. Terry Rileys relation till Sverige går långt tillbaka.
– Sverige var ett av de första länderna i Europa jag bjöds in till. Jag blev tidigt god vän med kompositörerna Folke Rabe och Jan Bark, och de kom hit till Kalifornien för att höra det första framträdandet av ”In C” på The San Francisco State Music Centre. Efter det ordnade Folke så att jag 1967 kunde komma till Nacka och skriva stycken för en ungdomskör där. Även Träd, Gräs och Stenar-gitarristen och kompositören Bo Anders Persson lärde jag känna. Och 1970 framträdde jag på Moderna Muséet i Stockholm, och jag återvände senare till Sverige flera gånger. Så jag utvecklade en nära relation med landet under mina första Europaresor.
Samarbetet med The Gothenburg Combo – som tolkar ”In C” på sitt album ”Guitarscapes” från i fjol – var på initiativ av Gyan Riley, efter ett samarbete med en av duons medlemmar.
– Gyan har jobbat en del ihop med David Hansson från The Gothenburg Combo och de började prata om att föra in mig i det hela, och att göra en turné i Sverige av det. Så började det. Jag har ännu inte träffat The Gothenburg Combo, vi har bara haft kontakt via e-mail.
Nedslaget på Uppsala Konsert & Kongress är alltså ett av två i Sverige som Terry Riley gör med sin son och The Gothenburg Combo. Den 14 oktober hålls en konsert på Kulturens Hus i Luleå. Det blir till stor del improviserat material som kommer att framföras på båda stoppen.
– Vi kommer visserligen att framföra delar av mitt verk ”The Book of Abbeyozzud” och kanske kommer några andra delar att vara baserade på de duoprojekt som jag och Gyan har ihop. Men i övrigt planerar jag att inte skriva något i förväg. Tanken är att vi ihop med The Gothenburg Combo på plats ska arbeta fram musiken till konserterna, på ett spontant sätt. Så föredrar jag oftast att göra, vilket onekligen är lite riskfyllt, men självklart väldigt spännande.
Trots att han kallas för minimalismens upphovsman, ser Terry Riley inte sig själv som det.
– Detta sätt att göra musik på har alltid funnits där. Mycket i västerländsk musik har rötter exempelvis till afrikansk, indonesisk och indisk musik. Och kompositören La Monte Young, som jag mötte när jag studerade i Berkeley, hade ett stort inflytande på tänkandet om musik. Han såg på den som en stor och vidsträckt rymd, och det bjöd in många andra till den rymden. Utan honom hade jag och flera andra efterföljande inte kunna göra det som vi gjorde.
Däremot håller han med om inflytandet som ”In C” har haft:
– Det blev till ett slags manifest för en musikalisk riktning som kompositörer som Steve Reich, Philip Glass, John Adams och jag sammankopplats med. Det definierade dess uttryck.
Vid vårt möte utstrålar Terry Riley klarhet och livskraft. Att ha fyllt 80 år är inget som har fått kompositören att stanna upp, eller att lägga någon märkbar tid på att se tillbaka på sitt liv.
– Jag är mer upptagen av de processer som pågår i mitt liv just nu, och de stycken som jag skriver idag, än av det förflutna. Det som är gjort är gjort, den musik jag har skrivit finns där.