Han gick framåtlutad och mycket fort med en väckarklocka i fickan medan han mumlade obegripliga ord och ramsor. Han hade lång svart rock och långt stripigt hår. Han dök upp på disputationer och föreläsningar då han satte sig längst fram och ställde konstiga frågor. Han deltog i alla gudstjänster och mässor i Domkyrkan. Hans namn var Fritz Olofsson kallad Mäster Fritz.
Jag såg honom ofta på Carolina med något fjärran i blicken. Vid ett tillfälle lyssnade jag till honom då han talade om mystik på Västgöta nation. Det handlade om hans livsverk ”En mystik troslära” utgiven 2005. Han viskade fram sitt dunkla budskap. Det var inte lätt att höra eller förstå vad han sa. Men han hade något viktigt att förmedla.
Fritz Olofsson var något så ovanligt som en nutida mystiker som vandrade omkring på Uppsalas gator. Hans yttre liv tedde sig enkelt men hans inre liv var desto rikare. I boken ”Mäster Fritz: En svensk mystiker” berättar Åke Åredal om hans väg till oändlighetsmystiken. Det var en resa från uppväxten på en fattig bondgård i Västerbotten till det akademiska Uppsala och Guds Himmelrike i oss alla. Hans liv präglades av gudshängivenhet, att med varje andetag vara ett med Gud.
I första delen av ”Mäster Fritz” berättas det om Fritz Olofssons liv och död medan andra delen fokuserar på hans mystiska troslära. Åke Åredal skulle behövt sovra och strukturera sin bok bättre. Ändå är det viktigt att Mäster Fritz får sin historia berättad. Tre av hans syskon dog tidigt, vilket fick honom att fundera över de stora livsfrågorna. Föräldrarna tillhörde Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och familjen gick ofta i kyrkan. Han sågs tidigt som en särling och blev mobbad i gymnasiet. Han tog en lysande studentexamen 1950.
Fritz Olofsson kom till Uppsala där han läste filosofi, religionshistoria och hebreiska. Han blev vän med Martin Lönnebo som också kom från Västerbotten. En annan vän var Hans Hof. Han blev Fritz handledare på en doktorsavhandling om Occam som aldrig skrevs klar. På 50-talet brukade han och andra unga teologer träffas på Ofvandahls för att diskutera aktuella teologiska frågor.
Den stora idé som sysselsatte Fritz Olofssons hjärna och hjärta var mystiken. Han prästvigdes den 13 december 1959, men fick aldrig någon fast tjänst. Samma år hade han en mystisk upplevelse och under resten av sitt liv levde han i ett konstant mystiskt medvetandetillstånd. Han gick omkring i denna världen samtidigt som han befann sig i oändligheten. Enligt honom var varje människa en oändlighetsvarelse. Men i kyrkliga kretsar sågs han som en udda och jobbig typ. Gud tog emot honom med öppna armar, kyrkan stötte bort honom. Där fanns ingen plats för oliktänkande. Han blev skamligt behandlad av kyrkan och en offentlig ursäkt från ärkebiskop Antje Jackelén vore motiverad.
Fritz Olofsson besatt en enorm lärdom. Då han dog 2008 79 år gammal, fann man lägenheten proppfull av böcker. Hans sovplats var en madrass på golvet bland boktravarna. Han levde ensam och led troligtvis av Aspergers syndrom. Hans andliga testamente ”En mystik troslära” kan läsas som det ”djupenklas” bok för att använda en nybildning av Mäster Fritz.
Förtjänsten med Åke Åredals bok är redogörelsen för det komplexa innehållet i ”En mystik troslära”. Fritz Olofsson skapar där sin egen terminologi och egna meditationsformler för att närma sig djupdimensionen i människan och tillvaron som är Gud. Målet är glädjen att BARA VARA med Fritz versalisering. Läsningen blir därför en mystisk meditations- och andningsövning ledd av Mäster Fritz. Influenser från både västerländsk och österländsk tradition är märkbara, inte minst den negativa teologin. Men han omstöper dessa idéer till sin personliga lära. Han föredrar ordet DET framför Gud och ”själv” istället för själ, vilket gör att hans tankar känns väldigt aktuella. Sekulariseringen ser han som en reningsprocess eftersom kristendomen måste renas från dogmer för att släppa in andens liv. Mäster Fritz menar att Dag Hammarskjöld och Tomas Tranströmer är moderna mystiker. Speciellt Tranströmers dikt ”Romanska bågar” tolkar han som ett exempel på den oändlighetsmystik som är budskapet i ”En mystik troslära”. Även min favoritserie Fantomen diskuteras och jag kommer hädanefter att läsa serien med nya ögon.
Åke Åredals bok om Mäster Fritz är en äreräddning av en person som i Uppsala sågs bara som en kuf. Det är den genuine mystikerns öde i denna världen.