Elin Cullhed verkar ha skrivit sin debutroman ”Gudarna” i en lång utandning. Läget är akut. Tonårstjejerna mår skit. Särskilt jaget, Jane. Berättelsen kommer ur ett moln av hormoner, harm, gråt och kåthet. Tre brådmogna feminister tar upp kampen och försöker förändra världen, eller åtminstone Tierp, där handlingen utspelar sig.
Det sägs att fåglarna flyger upp och ner över bygden för att slippa se hur trist det är där nere. Elin Cullheds Tierp ”luktar av kattmat som legat och blivit rostig i en burk”. Det kunde vara Täby, eller Bålsta eller Timrå som gjorde de här tjejerna flyktbenägna. Tonårsrevolter brukar inte bara vända sig mot föräldrarna utan också mot hemorten. Och nu är det alltså Tierp.
LÄS MER: "Uppländskt feministdrama i ny bok"
En av de mer trovärdiga scenerna är när tjejerna ägnar en kväll till att åka ”Jorden runt”, som går ut på att de tar olika lokalbussar till ändhållplatser, kliver av, och reser vidare till nästa slutstation. Under en jorden-runt-resa plockar Jane upp en ung alkis som hon har sex med längst bak i bussen. Jag är mindre benägen att tro på de duktiga feministiska och litterära referenser som ungdomarna slänger sig med.
De tre försigkomna tjejerna i Tierp har fått nog av att känna sig förminskade och förtryckta, som motståndshandling kallar de sig gudar. Hämndgudinnor, skulle jag säga. Eller fåvitska jungfrur med självpåtaget storhetsvansinne. I Bibeln, Nya testamentet, Matteus 25:1, berättas om hur de, till skillnad från de kloka, slösar bort oljan i sina lampor och därmed missade festen. Fåvitska jungfrur kan inte vänta, de vill ha allt nu.
Tjejernas slutsatser och brådmogna dogmer ställer sig i vägen för det som faktiskt händer. Dramat kretsar kring en parfymdoftande 18-årig mönstergosse som utnyttjar en av tjejerna för bdsm-sex. När det visar sig att hon har skrivit på ett bdsm-kontrakt blir konflikten lite mer problematisk.
Och det är just där, i förförståelsen, och i överenskommelsen om att killarna är ”hundar”, som Cullheds roman gör mig brydd. För i undertexten finns en annan mer komplex sanning där i själva verket alla de inblandade ungdomarna är offer. Jag är inte övertygad om att männen i den här romanen är djur.
”Gudarna” är en generationsroman som speglar ungdomlig sturm-und-drang-feminism. Men det står lite för många överlastade metaforer och udda adjektiv i vägen för min inlevelseförmåga. Folk ”väller in” genom dörrar, någon ”rusar” in och ”svävar” i samma stund i slowmotion. Snor beskrivs några gånger för mycket, och när pappa ringer ”dansar” ordet ”Pappa” från mobilskärmen ”som en varm, gul stråle i ansiktet”.
Var är redaktören? En debutant behöver hjälp med att rensa bland ord och uttryck. Cullhed har ju ett ärende utöver att några unga tjejer känner väldigt många saker i högt uppskruvat tonläge.
Som läsare vill jag bli indragen i ”gudarnas” liv och inte känna mig som en oförstående vuxen framför en klunga flickor som talar i mun på varandra.
Eller också var det avsikten. I så fall har hon lyckats.