Furstespegel för medieeliten

Under medeltiden gavs blivande monarker ofta furstespeglar. Det var böcker som lärde den unge härskaren styrandets konst. Bilden av fursterollen var ofta mycket idealiserad, där den rätta vägen i styrande skulle komma genom fromhet och förtröstan till Gud. Niccolò Machiavelli förändrade genren, där han i stället fritt beskrev renässansfurstarnas råa och hänsynslösa maktutövning hos furstarna i de stridande stadsstaterna i Italien. Vad man än vill göra med makten, måste man först vinna den och behålla den, var budskapen från Fursten. Machiavellis bok blev en skandal.

Frilansjournalisterna Anders Rydell och Klas Ekman har skrivit en furstespegel för mediesamhället med boken Byt namn!. I denna karriärguide bjuds läsaren på en inblick både i ett kulturklimat i snabb förändring och dramatiskt förändrade arbetsvillkor för journalisterna, som nu alltmer blir egenföretagare och entreprenörer.
Nätet blir det allt viktigare arbetsredskapet. Nyhetsjournalistiken är inte längre den identitetsskapande kärnan för yrkeskåren, alltfler arbetar inom etermedierna. De yngre journalisternas situation är ofta bekymmersam, och de har svårt att komma in på arbetsplatserna med fast anställning. Vad man än vill göra med karriären, måste man först uppnå den.

Rydell och Ekman menar att det vi ser är att den formella meritokratin håller på att lämna medierna. Det är kontakterna, nätverket eller en image som avgör vilka som är framgångsrika eller som skall få vara kvar i yrket, och läsaren får många handfasta råd om vikten av att vårda sitt varumärke, komma in till de rätta redaktionerna, ända ned till att behöva byta namn till något mer spännande, iögonenfallande och gärna exotiskt (men inte för exotiskt).
På sina ställen kan författarnas blottläggande av mediekarriärens krav kännas betungande.
Byt namn! går in på att lägga de mest intima detaljerna om journalistens liv till rätta för att hjälpa karriären. Klädestips för journalister ges, uppmaningar att byta ut redaktionens smågodis mot torkad frukt och att välja rätt sexpartner för en mediekarriär. Visst är journalistens arbete och person mer exponerat för allmänheten, men är inte beskrivningen av de livsstilsalternativ som författarna beskriver även en uppräkning av den moderna medelklassens livsstil, och inte fullt så aktiva val som boken vill göra gällande? Här öppnar sig en annan dimension i Byt Namn!, en subtil samtidssatir och stundtals slipad kulturkritik av ytligheten. Det var också så som Machiavellis Fursten blev läst under historien, genom att iskallt visa upp de knep som används, så kan andra lära sig att skydda sig mot dem.

Boken rymmer även ett positivt budskap. Det är också roligt att vara ung journalist i dag. Fler möjligheter står öppna att finna sin egen stil genom att specialisera sig. Det är nödvändigt att skapa sig en närmare kontakt med sina läsare.
Det skrivna ordet har gjort en sensationell återkomst, från att tidigare varit utdömt av akademiker och experter, då tv sades vara framtidsmediet. I dag läser och skriver fler än någonsin tidigare. Det sätter en stor press på journalisterna att bli mer stilistiskt drivna. De måste bli ett avantgarde, som är väl förtrogna med den nya tekniken. Förändringar kommer, påpekar författarna. När tunga namn på ledarsidor och kulturredaktioner hoppar av precis i början av en lågkonjunktur, visar det att kulturarbetare generellt ser möjligheter i entreprenörskapet.
Författarna stannar för det mesta i att beskriva vår samtid, vilket är synd eftersom det lämnar läsaren med en beskrivning av just det mediesamhälle som befinner sig i en övergång mellan gammalt och nytt.

Boken har en ironisk ådra, som känns igen från bloggar och kvällspressen. Det ger en del skratt, samtidigt som man rynkar på pannan. Samtidigt så finns hjärtat och yrkesstoltheten med. Det är en god läsning både för mediekarriäristen som vill veta mer och till den som vill få en skarp skildring av dagens media.

Furstespegel för medieeliten

I en ny bok riktad till unga journalister ger Anders Rydell och Klas Ekman handfasta råd för en lyckad karriär i ett förändrat medieklimat, skriver Waldemar Ingdahl.