Bokrecension I denna bok står Kersti Kollberg, välkänd för Upsala Nya Tidnings läsare, för texten, medan fotokonstnären Björn Ullhagen svarar för bilderna.

Resultatet har blivit en utomordentligt tilltalade lärobok.

Anmälaren vill använda detta uttryck, eftersom han, fastän till åren kommen och ur-upplänning aldrig hade hört talas om Strömsberg förut och därför hade mycket att lära sig.

Artikelbild

| Grundaren. Welam Wervier 1643, var en äkta vallon. Han kom aldrig själv att fast bosätta sig på Strömsbergs bruk.

För oss okunniga läsare i olika åldrar skall nu nämnas att Strömsberg är ett vallonbruk, nu 375 år gammalt och beläget en dryg mil norr om Tierp.

Det finns många bruk i Uppland och annorstädes i Sverige, men endast Strömsberg kan ge en bild av bruksmiljön i dess helhet. Dessutom bedrivs här en verksamhet, som gläder besökarna.

”Det vita bruket” ägs nu av Per och Kristel Sjödin, som stöds av en stiftelse.

Den som grundade bruket, Welam Wervier 1643, var en äkta vallon. Han kom aldrig själv att fast bosätta sig här.

Många ägare följde sedan, män som gjort sig kända även i andra sammanhang av Sveriges historia.

De Geer, Gilljam och Wachtmeister är några namn, förutom det kända Stora Kopparbergs AB, senare kallat Stora Enso. I stora delar av norra Uppland var det så att när man talade om ”Bolaget” var det som det gällde.

Vi får i detta sammanhang inte glömma Dannemora, som Kersti Kollberg kallar en ”nav i järnriket”. Där fanns tillgången till den malm som kunde användas.

När det gäller denna bok bör en sak understrykas. Den hör inte till dem som man läser rakt igenom och sedan stoppar in i en hylla.

Då och då tar man fram den och alltid hittar man något att glädja sig åt i text och bild.

Det kan gälla smedernas arbetstider, idrottsföreningar och försök till strejker som ogillades.

Det kan vara förhållandet till religionen, som ibland tar sig uttryck av extrem art.

Det kan gälla arbetarflickan som får leka med grevedottern men i tonåren förbjuds att säga ”du” till henne.

Allt är så rikhaltigt att till slut kanske läsaren själv ger sig iväg för att med egna ögon se vad som finns på Strömsbergs bruk - i vår tid.