”Det var mycket lättare att hantera att pappa blivit kvinna, än att hantera alla de sätt hon inte förändrats på”, förklarade Susan Faludi i ett samtal med Sydsvenskans Rakel Chukri under Littfest i Umeå. Svårigheterna med att skriva ”Mörkrummet” var många för Faludi, inte minst det faktum att författaren bakom de ikoniska verken ”Backlash. Kriget mot kvinnorna” (1991) och ”Ställd. Förräderiet mot mannen” (2000) vanligtvis inte skriver personliga berättelser överhuvudtaget. Men för den utpräglade journalisten Faludi som sysslat med genusfrågor under hela sin karriär, var faderns könsbyte – trots att de knappt haft kontakt de senaste 25 åren – något hon inte kunde kringgå. ”Hur skulle jag kunna låta bli att undersöka det?”, poängterade hon under nämnda samtal.

Det var på sommaren 2004 som mejlet kom. Ämnesraden löd: ”Omvälvningar”. Och själva brevet började såhär: ”Kära Susan, jag har något intressant att berätta för dig. Jag har kommit fram till att jag fått nog av att spela en aggressiv machoman som jag egentligen aldrig har varit inuti.” Mejlet var från Susan Faludis far, Steven Faludi, numera Stéfanie Faludi. Där i juli 2004 började det som skulle bli såväl Susan Faludis återförening med en förälder som ett utforskande i den egna släktens historia och till sist den bok som skildrar det hela – ”Mörkrummet”. Titeln kan man initialt fundera över, men den framstår snart som självklar; pappa Faludi var fotograf och filmare, men framförallt en framgångsrik retuschör som gjorde trogna förvandlingsnummer i mörkrummet under sin yrkesbana.

Frågan om vad man kan dölja, skyla över och förändra, löper som en röd tråd genom Stéfanie Faludis liv, och därför också genom dotterns bok. ”Mörkrummet” är den personliga reportaget om en förälder som vid 76 års ålder genomgår ett könsbyte, men det är också historien om hur en dotter försöker dra fram i ljuset det som hennes far hela sitt liv ansträngt sig att mörklägga. Stéfanie är vid den här tidpunkten bosatt i sin barndoms Budapest, där hon som tonårig judisk pojke genomlevde andra världskrigets och Förintelsens fasor och splittring av familjen och släktbanden. Om detta talade Steven Faludi aldrig med den familj han sedan skapade i USA.

Susan Faludis egen familjehistoria bär också på sina trauman. Fadern var, inte minst mot slutet av äktenskapet med modern, en aggressiv och våldsam man; en machopatriark vars angrepp mot den egna familjen var det som tände Susans feministiska gnista. När hon många decennier senare kommer till Budapest för att träffa Stéfanie, möts hon av en kvinna som hyllar den utpräglade femininiteten och kvinnans traditionella könsroll. Det är en utmaning som heter duga – för feministen Susan Faludi och för dottern.

”Mörkrummet” är i sanning en fascinerande, spännande, välskriven bok; memoar och journalistiskt reportage i ett. Det övergripande temat för boken är identitet, ett begrepp som tycks bli mer och mer problematiskt ju mer debatten skruvas till i vår samtid. Faludis stora fråga i ”Mörkrummet” är om identitet är något vi väljer fritt, något som samhället och kulturen prackar på oss eller något oundvikligt som bor inuti varje människa? Faludi undviker inte fallgropar helt – ibland blir hon för svepande och ytlig, antar saker snarare än tar reda på – men i slutändan kommer hon trots allt fram till att identitet är allt detta samtidigt. Och, än viktigare, att det kanske inte alltid går att avgöra vilken komponent som är den mest avgörande – och att det heller inte behövs.

Mer problematiskt är analogierna mellan olika sorters identitetsskapande som Faludi skriver fram, där faderns könsbyte och transfrågan är ett spår, medan Ungerns historia och växande nationalism är det andra. Oftast fungerar detta grepp effektivt, men det finns tillfällen då Faludi alltför hastigt tycks dra allt slags identitetsskapande över en kam. Både transrörelsen och den fascistiskt anstrukna nationalismen må handla om identitet i botten, men på så väsensskilda vis att det blir märkligt när Faludi ibland – definitivt inte alltid – sömlöst glider från det ena till det andra.

På det hela taget är ”Mörkrummet” en oupphörligt intressant, varm, konfliktfylld och innerlig berättelse om en relation mellan en far och en dotter och deras besvärliga historia. Men, det är lika mycket ett virtuost reportage där de individuella liven speglas i historiens och samtidens strömningar. Manuset till boken är i stort sett färdigt innan Stéfanie Faludi går bort i maj 2015, men hon vill inte läsa det.