Daniel Sjölin satte punkt på sin författarkarriär med utmärkta ”Världens sista roman” och orden ”Till den som med sitt ynka gurgel befriat mig från orden, gjort alla romaner meningslösa”. Det verkar onekligen som Sjölin drabbades av Bartlebysyndomet. En sjukdom ”i vår tids litteratur, denna negativa impuls, eller dragning mot intet, som leder till att visa författare – trots att de äger en stor litterär begåvning (eller kanske just därför) – aldrig kommer sig för att skriva” alls eller igen. Syndromet har fått sitt namn från Bartleby, Herman Melvilles ikoniska romanfigur som har gjort ordet Nej, eller ”I would prefer not to”, till en livsstil.

I ”Bartleby & Co” sitter en ensam, oälskad kontorsarbetare hemma och är lycklig. Han har nämligen börjat skriva igen efter 25 års paus, denna gång på en samling fotnoter – till en text som inte finns – över Bartleby-författare. Författare som likt Sjölin sagt Nej och slutat att skriva. För att de insett skrivandets omöjlighet, livets härlighet eller konstens dårskap.

Den spanska författaren Enrique Vila-Matas som i fjol återintroducerades på svenska med ”Dublinesk” är en av samtidslitteraturens charlataner som friskt blandar fakta med fiktion, biografi och essäistisk i en fri och fabulerande, och ofta mycket rolig, blandning. Här i de 85 fotnoterna samsas Rimbaud, som övergav poesin i 20-årsåldern, med den fiktiva Klara Whoryzek som förebådade Kafka, men slutade bry sig om att skriva ner de böcker hon tänkt ut. Möjligen att namnet alluderar till Julie Whoryzek som Kafka var förlovad med. Med Vila-Matas har vi ingen aning.

”Vi har lärt oss respektera skojarna” skriver den namnlösa författaren och refererar till ett oskrivet förord till Baudelaires ”Onskans blommor”. Ja, Vila-Matas driver gäck med sin läsare och det är helt okej för huruvida det Vila-Matas skriver är sant eller falskt är oviktigt. Underhållningen trumfar sanningsanspråk och Vila-Matas är rolig, smart och chosefri.

Om författarna i ”Bartleby & Co” säger nej till skrivandet säger Vila-Matas ja till litteraturen. Det är ett ja till hela dess fantastiska mångsidighet, en hyllning till att skriva men framförallt till läsningen. För Vila-Matas skriver för oss som lever i litteraturens värld. Visst kan denna typ av meta-litteratur bli lite väl nördig, men det är ingenting det hymlas om. Den som är nyfiken på författarskapet kan gott börja med ”Dublinesk”, gillar du det kommer du inte besviken på ”Bartleby & Co”.