Först efteråt slår det mig. Under själva läsningen har allt verkat så självklart men när jag stänger Morten Chemnitz ”Inden april”, frågar jag mig: Kan man verkligen skriva så här? Eller för att precisera. Går det att som ung debutant skriva en så stillsam och vacker naturlyrik, helt utan ironi eller pastisch? Det ovanliga med ”Inden april” är själva enkelheten i formen och i tilltalet:
I den første rimfrost først over tagene.
Som med træet med en stribe of vintersol foran.
På fliserne en stribe af sol brudt af grenenes skygge. Og for enden af gaden
det lave rødelavt i skyerne. Som skyernesammen med skyerne har.
Chemnitz arbetar med bilder som inte överraskar med absurditet (Lautréamonts oväntade möte mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord) utan med precision. Det är en melodisk rytm som driver dikten framåt liksom tiden driver årstidernas växlingar. ”Inden april” nedskriver höstens blivande till vinter och vinterns övergång till vår. Jag läser den om och om igen.
På andra sidan sundet har det skett något de senaste åren, en ung poetisk generation från Författarskolan i Köpenhamn har tagit plats. I Danmark kallas de ibland "Generation etik", en generation politiska och oironiska poeter. Här ryms dock inte bara poeter utan även romanförfattare som Josefin Klougart och Bjørn Rasmussen (båda finns i svensk översättning). Olga Ravn – vars helt fantastiska debut ”Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne” kom i höstas på 10TAL Bok – är en central figur som både kritiker och poet, liksom TheisØrntoft, Amalie Smith, Rasmus Halling Nielsen, Chemnitz och Asta Olivia Nordenhof.
Nordenhofs lyrikdebut ”Det nemme och det ensomme” kan läsas som en pendang till Yahya Hassans kraftfulla debut ”Yahya Hassan”. ”Det nemme och det ensomme” är skriven helt i gemener, och tilltalet är direkt och nedtonat och faktiskt mycket vackert i sin enkelhet. Nordenhof, liksom Hassan, skriver minnena av en uppväxt hos en dysfunktionell familj, en pundande och notoriskt otrogen pappa som skriver brev till sina andra kvinnor. ”min mor skal finde dem. hun skal ødelægges / de boede i den samme lejlighed som jag bor i nu / jag tror de elskedehinanden”. Hon bor på fosterhem, prostituerar sig för att få ihop pengar, tittar på ”krimi på tv” och förbannar samhällets likgiltighet inför allt kvinnohat. Det privata och det politiska ryms inom samma andetag.
Språket är helt Nordenhofs eget och hela tiden är det mycket förtroligt, som i denna passage:
da vi sad of afventede at gæsterne skulle komme. når nogenbevægede sig hen over gruset i indkørslen
der var en der forttalte mig at du er død af en overdosis /det lugter af deodorant og smøreost når jag tænker på att du ikkefindes
det var venligt af dig at du vækkede mig så forsigtigt om morgenen. det sidder stadig i mitbryst
I TheisØrntoft ”Digte 2014” ryms också det privata och det politiska, men anslaget är bredare, ja mer existentiellt:
jag ligger et stediblandt dem og ser Game of Thrones
hvornetop nu
seriens retfærdige helt får hugget hovedet af
Han får simpelthenchoppet bollen af.
Det givet ingen mening
hvorfor skal denne manddø?
hvorfor skal vi mennskerdø?
Anslaget riskerar att falla platt, men Ørntoft har inte bara anspråk att skriva en ny dikt för en ny postpolitisk tid, han lever upp till dem. Hos Ørntoft är partipolitiken och samhället redan dött: ”Jag tror ikkelængere / det är et spørgsmål om forfinelse / men om afvikling.” Därför lyssnar han till Burzum, bor i en källare, ”spille pik / tilsynet af Kim Kardashians store røv”, går på fest, allt medan ekonomin löper under huden och atomerna flödar i vintergatan. I bakgrunden hägrar ekologiska katastrofer och ekonomiska kriser. Tempot är uppskruvat och den gör mig alldeles lycklig.
Välsorterade boklådor i Danmark och Norge tillhandahåller svenska böcker, svensk litteratur och kultur ingår den kulturella bildningen och man håller sig ajour med den litterära utgivningen. I Sverige finns tyvärr inte samma intresse. Förlusten är främst vår egen. Man missar att något mycket intressant håller på att hända vid randen av synfältet. Det är inte alltid lätt att blicka bort från det invanda och kända och den som vågar riskerar att falla, falla handlöst ner i texterna och kapitulera inför den nya danska dikten, inför Ravn, Ørntoft, Nordenhof och Chemnitz.