Chefen för Akademibokhandeln i Uppsala, Christina Medin, begagnar sig av ett intressant nyspråk när hon förklarar orsaken till att Lundeq-priset läggs ner: Allmänintresset för priset har dalat på senare tid.
Medin låter som om hon jämställde Lundeq-priset med något slags Idol-tävling i tv. Och att det är vårt eget fel att Akademibokhandeln slutar dela ut priset. Visserligen säger hon i den torftiga notisen i lördagens UNT att bokhandeln bara gör ett ”uppehåll” i utdelningen av priset, men det ligger ju linje med nyspråket: eftersom allmänintresset för ett pris som inte delas ut knappast kan förväntas stiga är det nog slut med Lundeq-priset i dess nuvarande form.
Vilket det egentliga skälet till att KF-ägda Akademibokhandeln Lundeq slopar priset är det onödigt att spekulera om. Man kan bara konstatera att det inte är mycket kvar av anrika Lundequistska bokhandeln i Uppsala i affären i Forumgallerian: den är identiskt lik kedjans boklådor i andra städer. Sortimentet har standardiserats och begränsats, Akademibokhandelns ledning försöker uppenbarligen efterlikna IKEA – samma prylar i alla varuhus oavsett om de ligger i Haparanda eller Peking.
Uppenbarligen har man inte fattat att det kanske är en viss skillnad mellan att sälja böcker och monteringsfärdiga möbler med namn som Bill och Boj. I ljuset av ett sådant stelt marknadsekonomiskt tänkande är det rimligt att sluta dela ut ett lokalt litterärt pris som riskerar att profilera en av butikerna i onödan och som kan ge gamla stofiler i Uppsala minnen från en tid när begrepp som kvalitet och kunskap faktiskt betydde något i bokbranschen.
Mig veterligt hade Lundeq-priset gott rykte som ett regionalt litterärt kvalitetspris, fritt från kommersiella hänsyn, och listan på mottagare sedan 1984 vittnar om ett gediget juryarbete. Jag inbillar mig även att priset haft en viss betydelse när det gällt att föra fram nya författarskap, det har tjänat som uppmuntran och i ett par fall har det sannolikt fäst uppmärksamheten på böcker och författare som av någon anledning hamnat i skymundan. Därför är det synd om litteraturpriset skulle försvinna på grund av att Akademibokhandelns ägare inte är redo att ta sitt kulturella ansvar.
Hur skulle det vara om Upsala Nya Tidning tillsammans med till exempel Celsiusbokhandeln och Studentbokhandeln instiftar ett nytt litteraturpris, som för traditionen från Lundeq-priset vidare?
Ett sådant pris skulle inte bara vara till glädje för uppländska författare utan även gagna utdelarna, även om värdet inte går att räkna i strikt ekonomiska tal. ”Allmänintresse” skulle ett sådant pris nog också ha.