Endast en lampkrona med mångfärgade prismor som hänger högt upp under taket över stora scenen visar att den håller på att förvandlas till Selma Lagerlöfs fiktiva 1800-tal. Det är några dagar kvar till premiären av ”Löwensköldska ringen” och för tillfället pågår diverse teknikgenomgångar för föreställningen på den djupsvarta scenen. Här ska Selma Lagerlöfs vindlande berättelse om en ödesdiger ring och några människor i dess väg få scenisk form.
Många livsöden vävs samman i de tre böckerna, ”Löwensköldska ringen”, ”Charlotte Löwensköld” och ”Anna Svärd” som gavs ut under åren 1925–1928. Den unga prästen Karl Artur Ekenstedt, Charlotte Löwensköld, dalkullan Anna Svärd, Thea Sundler, baronen på Hedeby Göran Löwensköld, samt hela den Löwensköldska släkten i Karlstad och på Hedeby gård, alla är de huvudpersoner i berättelsen.
I föreställningen är det elva personer som gestaltar ett fyrtiotal roller.
– Människorna i Selma Lagerlöfs berättelse är som svampmycel, de sprider sig överallt och vindlar iväg åt alla möjliga håll. Det är omöjligt att ha en person som enda röda tråd i berättelsen, säger Anna Azcárate, föreställningens regissör.
Hon har också dramatiserat romansviten tillsammans med Camilla Blomqvist. En svår uppgift kan det tyckas, att koka ned de tre böckerna till en pjäs, men Anna Azcárate berättar att de började med att läsa och diskutera dem. Snart var de fast i Selma Lagerlöfs berättelse om några människors öden på 1800-talet. Berättelsen börjar med att en ring stjäls ur en grav och då sätter en kedjereaktion i gång. Det verkar som att en förbannelse vilar över den Löwensköldska släkten och de som befunnit sig i ringens närhet.
– Det är en saga, en skröna och en spökhistoria på samma gång. Det gäller att hitta Selma Lagerlöfs egna röda tråd och förvalta sagans ton, säger Anna Azcárate.
Hon berättar att de blandar 1800-tal med sentida anakronismer och att det är mycket musik med för att förstärka känslor och stämningar, ”ungefär som filmmusik”.
Scenografen och kostymören Nina Fransson har gjort kostymer med 1800-talskänsla och koreografen Camilo Ge Bresky har låtit sig influeras av den tidens dans och dess rörelsebegränsande kläder.
– Det finns också modern dans, militära steg och voguing i koreografin. Fast jag skulle faktiskt känna mig nöjd om publiken inte uppfattar någon koreografi, att det som skådespelarna gör är integrerat i alla de övriga uttrycken, säger Camilo Ge Bresky.
Duon berättar att de lärde känna varandra på Norrbottensteatern i Luleå och att de har arbetat ihop flera gånger förut. Senast i uppsättningen av ”Jane Eyre” för Malmö stadsteater. Kroppsliga uttryck går hand i hand med talade i deras föreställningar. När det gäller just ”Löwensköldska ringen” tycker de att själva texten har en puls och att Selma Lagerlöf skrev med stor musikalitet.
Men vad var det som de gick igång på i stoffet och som gjorde att de ville sätta upp ”Löwensköldska ringen”?
Det var helt enkelt så att Linus Tunström, tidigare chef för Uppsala stadsteater, och Petra Brylander, nuvarande stadsteaterchefen, frågade dem.
– Men sedan tyckte vi också att det var dags att spela just den. Det finns alltid goda skäl att ta sig an Selma Lagerlöfs berättelser då hon beskriver människan så omsorgsfullt, berättar om hur socialt samspel och ekonomiska förutsättningar har format oss. Hon visar på att det alltid varit så att människor vill bli älskade och få vara med de andra och leka, säger Anna Azcárate.