Ett nyckelord i Loulou Cherinets utställning ”Who Learns My Lesson Complete?” på Moderna Museet i Stockholm är begreppet utanförskap, myntat av politiker och numera ingående i såväl Svenska akademiens ordlista som i dagligt tal, långt utanför politikerkorridorerna.
Loulou Cherinet är född i Göteborg 1970, bosatt och verksam i Stockholm. Sin konstnärliga utbildning har hon fått i Addis Abeba och i Stockholm. I dag är hon professor vid Konstfack i Stockholm.
Med sin dubbla erfarenhet av såväl afrikansk/etiopisk som västerländsk/svensk kultur är Cherinet sällsynt lämpad att undersöka vad ord och deras synonymer står för. Med filmmediet som sitt redskap genomlyser hon frågor som har med motsatser eller påstådda sådana att göra. Det handlar om begrepp som ute och inne, syd och nord, manligt och kvinnligt, svart och vit, och som ett samlande paraply över hela detta breda spektrum sätter hon ordet utanförskap, samtidigt som hon med lätt ironi konstaterar att något innanförskap talas det aldrig om.
Utställningstiteln är ett citat av den amerikanske poeten Walt Whitman, vars ”återvinningskoncept” Cherinet sympatiserar med och ofta använder i sitt eget skapande. Det betyder att teman och gestaltningar kan återanvändas, utvecklas och förnyas i nya verk. Så finns det även i de fem filmiska verk som nu visas i Stockholm flera röda trådar som kan härledas bakåt i konstnärens oeuvre.
I ”White Woman” från 2002 har Cherinet filmat ett antal svarta mäns berättelser som sina möten med vita kvinnor. Verket belyser frågor om ras och kön i ett ständigt pågående flöde, filmat med en rörlig kamera.
Likheter och olikheter får en ännu tydligare visuell gestaltning i verket ”Minor Field Study” (2006) där parallella bilder från Stockholmsförorten Orminge och från gränsen mellan Kongo-Brazzaville och Kamerun utgör konceptet. De ganska betydande olikheterna tydliggörs, inte minst socialt och ekonomiskt, men samtidigt skapar Cherinets jämförelser en slående insikt om ”likheter trots olikheter”, helt i linje med konceptet att ifrågasätta det överordnade begreppet Utanförskap. Är det egentligen så stor skillnad mellan den afrikanska kvinnan som bär sina förnödenheter i en säck på ryggen och hennes ”syster” i väst som skjuter en shoppingvagn framför sig?
Allra tydligast blir denna konstnärens relativisering i ett av utställningens huvudverk, filmen ”Statecraft” (2017) som i sin tur är en utvidgning av ett tidigare verk ”House of Words”. I ”Statecraft” har Cherinet filmat människor som med gängse generaliseringar skulle kunna sägas representera vad politikerna menar med utanförskap: handikappade, invandrare, sjuka, arbetslösa – you name it. Cherinet låter röster och porträtt blandas och frångår risken att hamna i dokumentationens enkla generaliseringar. Verket känns övertygande, angeläget och dagsaktuellt. Det som i politisk agenda blir förenklade slagträn blir i konstnärens komplexa version starkt ifrågasatta påståenden. Vem representerar ”utanförskapet”? Är det journalisten i rullstol som är en återkommande besökare när museet kallar pressen till visning? Är det mannen som visserligen hamnat i problematiska villkor men som påminner sig sin trygga uppväxt? Eller en annan man som trots funktionsnedsättning talar om sin tillhörighet till livet?
Med Cherinets verk blir inga ”sanningar”, hur statistiskt korrekta de än kan tyckas vara, särskilt ”sanna”. I hennes verk är människor individer, inte representanter för någon politisk kategori.
I ett par fall har Loulou Cherinet anlitat skådespelare som får vara aktörer i det som ska uttryckas, vare sig det handlar om hela spektret av mänskliga känslor som i verket ”Tragical Transformation of the World” (2009) eller den verkliga lilla pärlan ”Big Data” (2014) i den här utställningen, de båda taxiåkande männens dråpliga diskussioner om hur moderniseringen slår mot deras gamla välkända afrikanska kultur i form av införandet av skatt på varor, i det här fallet på något så privat och osynligt som – kalsonger! Här använder konstnären humorn som redskap för att berätta sin historia om Människan, vare sig hon bor innanför eller utanför, i Afrika eller i Sverige.
Mycket av Loulou Cherinets konst handlar om språkets makt över tanken. Med det nya ordet ”Innanförskap” skulle kanske en ny form av gemenskap kunna bli möjlig i vår splittrade värld?