Det ständigt expanderande Akademiska sjukhuset växer just nu extra mycket, och de två stora vårdbyggnader som är under uppbyggnad innebär tack vare enprocentregeln att Uppsala också kommer att berikas med en rad nya konstnärliga gestaltningar. Men processen är lång och bakom varje utfört verk ligger många outnyttjade och förkastade idéer
På Offkonsten! visas just nu ett utomordentligt spännande projekt som – om det förverkligas – lär bli ett av de nya husens stora utropstecken. Tillsammans med arkitektbyrån White har den finska konstnären Sari Palosaari skissat fram ett tekniskt utmanande förslag till konstnärlig gestaltning av ett område utanför en stor aula som förutom att fungera som föreläsningssal ska binda samman två större byggnadskroppar med hjälp av ett glasparti.
Sari Palosaari arbetar gärna med arkitektur och ny teknik, och ”Cloude cube”, som är projektets arbetsnamn, förenar inte bara de bägge komponenterna utan också ute- och innemiljö. Med sensorer i det stora rektangulära fönstret mot utsidan vill Palosaari skapa en föränderlig vägg av ljusdioder inne i rummet. Årstiderna och det som sker på gatan utanför ska alltså översättas till ljus och flytta några meter in i byggnaden. Idén är utmärkt, och har – förstås beroende på hur utemiljön tolkas i ljus – alla förutsättningar att bli ett både mycket påtagligt och subtilt verk. I Skisser och modeller presenteras både idén och samarbetet med arkitekterna på White. För att närmare ge en hint om hur verket kan komma att upplevas visas dessutom ett par filminstallationer av Palosaari, som genomgående söker enkla men tydliga förskjutningar i sin konst. I en av filmerna förändras en statisk vy av ett bostadsområde när en vakumlyftare plötsligt placeras mitt i bildens utsnitt och betraktaren inser att hen ser ut genom ett fönster. Det andra verket gör något liknande genom att filma filmande människor som fascinerat tittar ut ur en glaskub på utsidan av en skyskrapa. Också här inträffar en förändring när människorna i kuben riktar sin uppmärksamhet mot den filmande kameran, och därmed mot betraktaren, istället för mot den svindlande utsikten. Små medel – stora effekter.
Presentationen är väl utförd och vid sidan av att plädera för det aktuella verkets genomförande har den ett stort mervärde eftersom den förklarar en del av de tankar, processer och samarbeten som är en del av varje verk som placeras i vårt offentliga rum. Det är en nyttig påminnelse, i synnerhet som den offentliga konsten oftast vulgärdebatteras utifrån enklast möjliga utgångspunkt. Jag skulle rekommendera alla som har problem med Jan Svenungssons kommande skorstenslika objekt i Vasaparken att besöka Offkonsten! och försöka tillgodogöra sig en utgångspunkt där konst inte bara handlar om att förnöja och där den kunskap som ligger bakom professionell konst respekteras. Av någon anledning talar folk, som Ernst Billgren brukar säga, mycket oftare om för konstnärer hur de ska skapa än för kirurger hur de ska operera, trots att utbildningarna till respektive yrke är fullt jämförbara.
En motsvarande pitch, men utan Sari Palosaari och Whites projektbudget, går att se på Kaleido, där elva av kollektivets medlemmar presenterar obeställda förslag till offentliga gestaltningar. Kaleidos senaste samlingsutställningar har inte imponerat särskilt mycket, men här kommer vekrligen konsthantverkas djupa materialkunskap till sin rätt. Det minimala galleriet är förvandlat til ett snabbköp fyllt till bredden med diverse ytskikt och rumsavskiljare ”avsedda för sjukhusmiljö”. Cecilia Levy presenterar hängande molnaktiga pappersskulpturer som kan fungera som lugnande blickfång i väntrum. Heidi Hammarling för in skogen i miljön genom träd av skuren järnplåt. Charlotte Melander har virkat filtar av koppartråd för att värma de kliniska salarna. Josefin Friberg har skapat ett klättrande mönster där små rullar av porslinslera får representera osagda hemligheter. För att bara nämna några exempel. De olika förslagen varierar förstås i originalitet och grad av angelägenhet, men jag vågar påstå att i stort sett samtliga präglas av en tydlig kompetens. Hinten till alla inköpande konsulter kunde inte vara tydligare.