Den textilbaserade konstnären Carina Marklund är en del av nätverket Fiber Art Sweden, som sedan 1998 har producerat en ofantlig mängd projekt och utställningar och åtminstone för mig blivit något av en symbol för textilkonstens inlemmande i det gängse konstbegreppet.
Processen inleddes förstås långt innan FAS, som idag har några tiotal medlemmar, bildades men nätverket var ändå med en viktig slutfas där den sista dörren slogs in. Grovt förenklat har FAS:s medlemmar förenats av ett anslag som på ett väldigt självklart sätt – utan varken en ursäktande eller oppositionell underton – blandat det textila med andra material. Det låter nästan osannolikt idag, när ingen längre skulle få för sig att ifrågasätta någonting utgående från ett material, men konstvärldens hierarkier är inte särskilt lättrubbade.
Carina Marklunds uttryck är på många sätt väldigt signifikativt för FAS. Det märks om inte annat i det hejdlöst uppsluppna anslag som präglar de verk i textil blandteknik som fyller utställningen ”Konst i en tunnel”, som just nu hänger på Offkonsten!. Broderi, screentryck och applikationer blandas på vita underlag i en trevande berättelse om metaforiskt skildrade mellanmänskliga relationer, med motiv som broar och skor, och bokstavligt svävande natur i form av frökapslar och fåglar. Det är mycket snyggt.
”Konst i en tunnel” är en förövning eller lägesrapport till ett offentligt verk som i vinter ska stå klart i en tunnel i kvarteret Heimdal nära Uppsalas polishus. Det är som vanligt trevligt att få en inblick eller förhandstitt på ett verk som formulerar sig för det offentliga. Carina Marklunds projekt är tydligt besläktat med Fideli Sundqvists uppskattade gestaltning av gång- och cykeltunneln i Östra Salabacke. Precis som Sundqvists avancerade pappersobjekt fotograferats och tryckts på ett för miljön lämpligare material kommer Marklunds textiler att tryckas på ett tåligt skyltmaterial. Marklunds suveränt broderade fåglar imponerar också på samma sätt som Sundqvists, och jag använder faktiskt termen helt oironiskt, superpyssel. Beställaren Uppsala kommun har uppenbarligen fått blodad tand för uttrycket.
Ett fruktbart sett att använda det skyltfönster för den offentliga konsten som galleriet på Stadsteatern numera utgör vore för övrigt att presentera Erik Krikortz numera avbrutna gestaltning av Drottninggatan så långt som det är möjligt. Här är det verkligen läge att bjuda medborgaren på en rejäl transparens.