Det vore tyvärr en överdrift av monumentala mått att påstå att samhället har rört sig i rätt riktning. Gemenskapen blir allt kyligare, klyftorna ökar och vårt största kollektiva problem är hur vi ska hindra människor i nöd från att söka vår hjälp. Det är med andra ord inte särskilt underligt att Jim Frykholm, som en av Uppsalas mest renodlat politiska konstnärer, fortfarande är upprörd och därmed lätt att identifiera.
Utställningen ”Maschine Brennt”, som just nu är inträngd i Galleri 1, har ett titelverk som med sedvanlig tydlighet anger inriktningen och visar ett flygplan som är på väg att störta. Om du har någonting att säga är det ingen större poäng att linda in det. Skulle någon mot förmodan missa poängen har Frykholm placerat en bubblande ilsken bild av revolvermannen Jon Wesley Hardin, en av vilda västerns mer omstridda legender, som en uppfordrande inkastare i fönstret ut mot de förbipasserade på trottoaren.
Det är som vanligt underhållande att ta del av Jim Frykholms aversioner. ”Maschine Brennt” är i likhet med många av Frykholms tidigare utställningar snäppet överhängd och bjuder på en rad olika stilar, vilket visar bredd men kanske inte fokusering. Det är när han tolkar massmediala presentationer av ignoranta maktmän i mörka kostymer som Frykholm är som allra bäst. I synnerhet då han kompletterar sina tolkningar med en kort rolig sentens på tyska. Det är ett utmärkt recept som bara fortsätter att fungera. ”Immer essen ” står det skrivet med stora schablonbokstäver på en rätt så underbar bild där två representanter för det maktbärande skiktet sörplar i sig förfriskningar, en av utställningens stora höjdpunkter. Vitsiga djur, satiriska utspel och Hemingwaydoftande tjurar och svärdfiskar bildar, tillsammans med hyllningar till zapatister och kosmonauter, precis den porlande gladarga helhet man har lärt sig att kräva av Frykholm. En skickligt utförd blyertsteckning som porträtterar Claus von Stauffenberg, som ledde det misslyckade attentatet mot Adolf Hitler 1944, sticker ut som ett litet utropstecken. Här befinner sig Frykholm i driven hantverksskicklighet och känsligt uttryck inte långt ifrån Gunnel Wåhlstrand. En utställning med Frykholms starkaste sidor kunde bli rent lysande.