En liten oansenlig textilapplikation, inköpt på mentalsjukhusets Ulleråkers julmarknad för fyra decennier sedan har följt Uppsalakonstnären Eva Högberg genom livet. Bilden visar en liten mörkhårig gestalt klädd i en spetsklänning och en tiaraprydd slöja som vajar som en flagga i vinden mot ett enkelt landskap av grått respektive rött tyg. Det lilla konstverket har flätat sig in i Eva Högbergs liv, skriver hon i en katalogtext, och i installationen ”Konstnär okänd, en saga om kärlek” har relationen fått blomma ut. Och det med visst besked.
Om den textila förlagan är en dröm om kärlek i ett beskedligt format så har den på Köttinspektionen fått rejält med näring och blivit en stor dallrande berättelse.
Mitt i den lilla institutionens stora sal står en mäktig gestalt gjord av nät, grenar, repstumpar, mossa och fint skulpterade detaljer, som en inkarnation av den lilla tygbilden som belyst av en spot hänger på väggen och med viss förskräckelse betraktar sin nästan monstruösa spegelbild. Den stora figuren har också en slöja som vajar i vinden, och ett hår av kronan från ett träd.
I det intilliggande rummet får installationen ytterligare beståndsdelar i form av en smäktande text om kärlekens utlämnande väsen, en smått galen och mässande version av April Stevens (och Lena Philipssons) klassiska slagdänga ”Teach me tiger”, en hymn om extatiskt begär, och några objekt. Eva Högberg hänger sig ofta åt en ganska gränslös DIY-estetik i sin konst och har här tyglat sitt uttryck på ett sätt som gör helheten lättare att famna, och föremålen eller skulpturerna bidrar effektivt till samma narrativ som de två brudarna i det yttre rummet. Ett rött hjärta i gips, en sten med inskriptionen ”N.N”, en barkbåt förlorad på ett blodrött hav i en plastburk och en öppnad snäcka hör till det som visas. Dessutom finns det en hornbeprydd, nästan förlägen byst och ett snäckliknande ansikte, som liksom inte vet vilken form det ska anta.
”Konstnär okänd, en saga om kärleken” är varken ond eller god, utan snarare ett försök att gestalta ett begär efter ett begär. Den uppslitande vilda kärleken är alltid en lindans över ett bottenlöst hål av galenskap.