Samtidskonstens mångfald av uttryck och dialekter åskådliggörs just nu ovanligt tydligt i Uppsala, där två helt olika utställningar visas nästan vägg i vägg. I Konstnärsklubbens Galleri 1 är det konstnären Eva Högberg som visar en utställning som vänder sig till besökarens alla sinnen. Med titeln Sweet Dreams fortsätter Högberg den poetiska resa hon tidigare företagit sig, bland annat sig i sin stora utställning Konstnär okänd på Köttinspektionen 2016. Med sina spröda pappersobjekt, installerade till en harmonisk helhet, skriver Högberg sina barndomsminnens historia, kanske tillsammans med morfadern, som får utställningens drömmar sig tillskrivna i en rad lätt poetiska formationer. I svävande objekt av tunnaste papper men också i form av en brummande ljudkuliss återskapas minnet av det som en gång var flickan Evas upplevelser.
Sin vana trogen arbetar Eva Högberg inte bara visuellt och denna gång således även med ljud, utan även verbalt. Med konstnärens poetiska texter kompletteras betraktarens upplevelser av hennes konst. Med morfarsgestalten flyger hon till de fantasins världar dit bara de vackraste drömmarna kan leda oss, och tar sina utställningsbesökare med sig på en lätt svindlande resa. Och perspektiven är sannerligen inte små: utställningens ena avdelning har titeln Universums ros, och den pappersblomma som skrivits in i ett cirkulärt rum ger fysisk gestalt åt den drömmen.
På galleriets övervåning är temat Havet, och här är den lilla barkbåten i sin upplysta centrala placering den farkost med vilken resan fortsätter. Rymden eller havet, pappersflygplan eller barkbåt; fantasin och drömmarna känner inga gränser eller begränsningar när Eva Högberg skapar.
I Konstnärsklubbens andra lokal i samma kvarter, Årummet bakom Galleri 1, har nye klubbmedlemmen, konstnären Ali Ardalan, tagit de båda utställningsrummen i besittning med ett färg- och formstarkt, mångtydigt måleri.
Konsten är för mig en möjlighet att ta avstånd från den existerande verkligheten i syfte att få nya perspektiv, skriver den Iranbördige Ardalan, vars utställning innebär en välkommen förnyelse av den uppsaliensiska konsten. Hos Ardalan är allting här och nu; det som hör gårdagen till finns lika självklart på plats i hans dukar, där suddiga bilder av glömda personer samsas med djärva, icke linjära berättelser som uttrycks med både föreställande och abstrakt formspråk.
Huvudverktyget i Ali Ardalans konstnärskap är färgen, med vars hjälp har formulerar sina historier och berättelser och utforskar gränserna mellan minne och glömska, mellan dåtid och nutid. Det är ett bildspråk som har sina rötter i den persiska kulturen och med den höga kolorit som den tillåter skapar Ardalan en konst som på ett fördelaktigt sätt markerar sina egna vida gränser.
No place for dreams kallar Ali Ardalan sin utställning. Men nog är det också här ett drömmarnas alternativa verklighet som formuleras, i starka bilder som inte omedelbart låter sig dechiffreras.
Med denne i Teheran utbildade konstnär har Uppsala berikats med ett nytt spännande konstnärskap som det ska bli intressant att följa.