Gömda strukturer

Uppsalakonstnären C Göran Karlsson ser sig omkring och översätter sin omvärld till ett personligt språk som passar dukens tvådimensionella yta. Orientaliska mönster, mosaiker, kyrkofönster och den digitala bildens pixlar kan utan åtskillnad agera som betraktaren referenspunkt i mötet med Karlssons bilder. Eller varför inte ett morsealfabet som har översatts till färg efter några varv i en mixer.

Tidigt i sin karriär sysslade C Göran Karlsson med en realism med dragning mot det renodlade och många av hans äldre bilder är detaljstudier som tolkar teknisk apparatur och maskiner, och kan möjligen sägas handla om ett fokuserat seende. Och seende är fortfarande det viktigaste i hans bilder.

Vid en hastig anblick har C Göran Karlssons bilder det dekorativa emot sig. Minutiöst utförda färgfält och rutmönster blir lätt glada tillrop som lämnar betraktaren ganska oberörd. Men stannar man bara upp en liten stund och låter blicken följa myllret av regelbundna linjer uppstår snart en känsla av att dyka in i ett kretskort och på ett ögonblick rör sig bilden från högmodernistisk hänvisning till något långt mer intressant. Den skenbara enkelheten är alltså i själva verket en komplikation. Det är inte värt att kasta ett förstulet öga på Karlssons bilder, utan man måste stanna upp och betrakta koncentrerat.

Generellt är Karlsson bättre ju mindre beståndsdelarna i hans målningar är, och på Galleri Strömbom hänger en rad riktigt finstilta arbeten i mjuk äggoljetempera som det är lätt att förlora sig i. Fem självporträtt är utställningens höjdpunkt och låter oss möta en målare som i olika grader av upplösning går in för sitt värv. I ett par av porträtten anar vi konturerna av ett anlete bakom rutmönstren, i de andra ser vi bara mönstren och det är där, föreställer jag mig, som upphovsmannen är som lyckligast.

Gömda strukturer

Ska man tro C Göran Karlsson så finns det finns mönster och signaler överallt. Sebastian Johans har sett konstnärens utställning på Galleri Strömbom och är böjd att hålla med.