Utställningen ”The Great Runaway” sammanför två olikartade resenärer. Roger Mettos mäktiga landskapsmålningar bygger på en erfarenhet av en överväldigande fjällvärld som med sina väldiga vyer blir ett panorama där fantasin kan flytta in. Lukas Göthman använder resan som ett bokstavligt material och har bland annat skrivit reseberättelser som har blivit abstrakta motiv i miniatyrskrift, eller gör en rivstart där bild och ord får bli en kraschande kontrast. Det blir ett väldigt effektivt möte. Konstnärerna breder ut sig i var sin avdelning och möts i en stor sal i mitten där de har låtit sina utryck smälta samman i en serie gemensamma verk.
För Lukas Göthman är språk och bild, och för den delen resan, i stort sett ett och samma. Göthman hugger gärna ut en kärnfull mening låter den i myriader av upprepningar bli en böljande abstrakt yta som hypnotiskt viskar något om det storartade i att förnimma språk. Läsupplevelsen är också viktigt och i en serie stora målningar vakar en knappt märkbar måne över ett rinnande och väldigt sinnligt landskap där marmoreringseffekterna som bland annat ofta syns på omslagen till gamla böcker har blivit ett huvudmotiv. Krävande och långsamma bilder som ändå har ett direkt tilltal.
Det direkta tilltalet är ett gemensamt drag och det finns en stor omedelbarhet i Roger Mettos långa bergsmassiv som både är direkt föreställande och uppbyggda av abstrakta ytor. Den hisnande naturupplevelsen som målningarna förmedlar går inte att beskriva som annat än sublim, men det romantiska draget lättas upp av att bilderna alltid rymmer små detaljer av mer uppsluppen karaktär. Påfallande ofta befolkas landskapet av de indianer som länge har varit något av Mettos kännetecken.
Indianer och cowboys blir det också i övermått när de bägge konstnärerna möts. Mettos bildvärld är här en grund där Göthmans textfragment får spela fritt i stora buliga bokstäver. ”Lookong for the only right way” står det exempelvis i en orange himmel ovanför ett mäktigt bergsmassiv som täcker horisonten. Att resa är förstås alltid att söka.
Utställningen sammanför, som konstkritikern Håkan Nilsson konstaterar i en utställningstext, två närmast schablonartat manliga sökare som i det stora landskapet har hittat en nästan Thoreau-doftande respit från världen. Ställda mot, och i samspel med, varandra blir de emellertid snarare något av en utforskande ömsesidigt berikande kör.