Ingenting är riktigt vad det till en början synes vara när den österrikiske konstnären Markus Schinwald skapar.
När skjutdörrarna in till Magasin III:s stora sal dras ifrån är det första som syns ett skåp. Ett brunbetsat skåp, en garderob av det slag som brukar återfinnas på hotell modell äldre. Eftersom konstnären som byggt utställningen sägs ha ett särskilt intresse för kläder och mode förväntar man sig kanske en välfylld garderob som inledning till hans utställning.
Men när skåpdörrarna öppnas och publiken bjuds att stiga in visar sig skåpet vara en magisk entré till ett porträttkabinett. Idel 1800-talsgestalter i tidstrogna kläder är avbildade i en svit som sträcker sig genom större delen av rummet. Men nästan genast syns det att något är ”fel”. Det är inte alls några normala porträtt av människor från ett annat århundrade. Visst är de alla stilenligt klädda, men kläderna täcker inte bara kropparna utan ofta även huvuden och ansikten. Och håruppsättningarna är minst lika bisarra, hår som växer över ansikte och ögon, hår som draperats så att hela ansiktet täcks, eller hår som likt ridåer faller ner och gömmer anletsdragen.
Markus Schinwald skapar icke-existerande gestalter, rum och rumsligheter med en intrikat teknik. Figurer, män och kvinnor, som tycks agera på väggar och i smala nischer, interagera inbördes och med besökarnas skuggor. Och egentligen är de bara projektioner. Allt är en drömvärld, inget är fast och tydligt, att ge sig den här utställningen i våld är att våga förlora det mentala och visuella fotfästet och likt de märkliga porträtterade och manipulerade 1800-talsgestalterna förlora både identitet och roller. Att likt en Alice våga sig in i Underlandet där svindlande upplevelser väntar.
Markus Schinwald var sitt hemlands representant vid konstbiennalen i Venedig 2011. Han är född 1973 och numera bosatt och verksam i växelvis Wien New York. Kropp och rum är dominerande element i hans både fysiska och psykiska undersökningar i en rad skilda tekniker, även film. Utställningen pågår (med sommaruppehåll) ända till 13 december, vilket ger curatorn Tessa Praun och konstnären möjlighet till ändringar, tillägg och förskjutningar i konceptet. Så kommer exempelvis filmen "Dictiopii" som under våren ingår i utställningen att bytas ut mot ett annat filmiskt bidrag, videoloopen Orient under hösten. En utställning värd flera besök, således, en visuell teaterföreställning, en bitvis halsbrytande uppvisning av allt vad konsten förmår, en konsthändelse full av finesser och underfundigheter. Magasin III, som numera etablerat sig som det samtidsmuseum det faktiskt blivit, har lagt ribban högt i det svenska konstlandskapet 2015.