• söndag 30 april 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vädersponsor:

Jakten på det exakta

Utställning Det exakta. Det precisa. Det som går att återupprepa med samma resultat. På 1800-talet skedde en revolution inom naturvetenskaplig mätning. Museum Gustavianum hyllar med stor ny utställning.

– Det är den största utställningssatsning som Gustavianum gjort på många år, berättar Marika Hedin, chef för museet.

Utställningen “Drömmen om det exakta” ger en bild av 1800-talets forskningsideal inom geovetenskap, elektricitetslära och astronomi. Forskarna drevs av en önskan om precision; mättekniker och mätapparater förfinades. Det gällde att kunna återupprepa experiment och det ställde krav på mekaniken.

– Vi visar en liten del av vår stora samling av mätinstrument från tiden. De är oerhört vackra och välgjorda, som konstverk, och genom dem blir utställningen stämningsfull och suggestiv, tycker Marika Hedin.

Det handlar om forskningshistoria, men när hon börjar beskriva utställningen tar hon avstamp i dagens tidsanda.

– Vi vill visa vad vetenskaplig kunskap är, och att den skiljer sig från vanligt tyckande eller “alternativa fakta”.

Flera världsledande Uppsalaforskare, som fysikerna Anders och Knut Ångström och Robert Thalén, uppmärksammas.

“Drömmen om det exakta” har premiär på lördag och startskottet är en dag full av samtal, experiment, guidningar och föreläsningar. Forskaren Erik Andersson Sundén berättar om kopplingen mellan upptäckten av röntgenstrålar och moderna fysikens atom- och kärnmodeller. Och hur forskning inom kärnfysik drev fram utvecklingen av world wide web.

– Man hade stora mängder data och uppfann ett sätt att kunna dela sina data mellan flera datorer. Det är det unga world wide wibe, skulle man kunna säga. Det var det förstås ingen som hade någon aning om, vilket ju är en motivation till att fortsätta forskningen. Det kan finnas nyttor som man inte vet tack vare forskningen.

Seismologen Björn Lund tar med museets besökare till den gamla Uppsalaseismografen i Observatorieparken. Seismografen var i drift mellan 1904 till 1998.

– Eftersom det inte går att flytta den, den väger ju ett ton, så får vi gå dit och titta på den. Det är ett stort, vackert instrument, berättar Björn Lund.

På sätt och vis används fortfarande Uppsalaseismografen. Med dagens digitala teknik går det att göra om moderna inspelningar som om de varit inspelade på äldre mätinstrument. På så vis kan forskarna jämföra data från Uppsalaseismografen med moderna inspelningar.

– Förra året var det en stor jordbävning i Ecuador och då fick vi propåer om data från Uppsalaseismografen från en liknande jordbävning 1906, berättar Björn Lund.

 
 

Kultur & Nöje

Annons