Sedan starten 2010 har festivalen vuxit och vunnit anseende, och årets festival, med temat drömmar, den femte i ordningen, har det kanske starkaste programmet någonsin.

– Drömmar är ett brett med ändå smalt tema, och det är dessutom dubbeltydigt, det är perfekt, säger Anna Lundgren, som tillsammans med Idit Margulis startade festivalen.

– För mig är drömmar något väldigt positivt, säger Idit Margulis. För mig betyder drömmar först och främst hopp.

Artikelbild

| Gérard Uféres är aktuell med två utställningar på festivalen. En av dem skildrar balett- och operahuset Bolshoi.

Bland festivalens utställare finns världskända fotografer som Gérard Uféras, Cris Gravin och Yoav Horesh.

– Vi är jättestolta över årets festival, säger Idit Margulis. Särskilt stolta är vi över Gérard Uféras två utställningar "30 avenue Montaigne" och "Bolshoi balett", om modehuset Dior respektive balett- och operahuset Bolshoi.

– Vi skulle kunna ha en hel festival med bara Gérards bilder, säger Anna Lundgren.

Förutom utställningar blir det också föreläsningar, workshops och ett panelsamtal med namnkunniga deltagare som har rubriken "Fotografens dröm – eller betraktarens?". Dessutom startar man en sektion för barn och ungdomar.

Artikelbild

| Återseende. Tommy Ingberg fick något av ett genombrott på festivalen för några år sedan. Nu ställer han ut igen.

– Det blir ett filosofiskt samtal med deltagare som har olika ingångar till ämnet, säger Anna Lundgren.

Bland panelsamtalets deltagare finns den redan nämnda fotografen Yoav Horesh, som nyligen tillträdde en professur på Institutionen för Fotografi på The New Hampshire Institute of Art i USA.

Artikelbild

| Fotografen Erik Johanssons utställning "The Surreal" kan ses på Vasaborgen, en av festivalens många utställningslokaler.

Att en fotograf får en sådan tjänst är väldigt ovanligt, berättar Idit Margulis.

– Tänk dig hur det var förr i tiden, då blev fotografer kända eftersom de var på rätt plats vid rätt tillfälle. Den tanken om fotografer finns kvar inom universitetsvärlden där saker och ting rör sig väldigt långsam, säger hon.

Fotokonsten, tillägger Anna Lundgren, har fortfarande lågt anseende också inom konstvärlden som sådan.

– Går man in i en konsthandel i Uppsala finns det nästan aldrig några fotokonstverk till försäljning, säger hon. Dessutom är det svårt för en fotokonstnär att få ställa ut på ett mer ansett galleri.

Festivalen har som uttalat mål att blanda både professionella fotografer och amatörer. De professionella bjuds in att delta av Anna Lundgren och Idit Margulis, medan amatörerna får söka själva.

– Charmen med festivalen är att det är en opretentiös plattform där proffs och amatörer möts, Idit Margulis. Amatörer får möjlighet att möta proffs och se att de är helt vanliga människor.

Anna Lundgren och Idit Margulis är övertygade om att människan hungrar efter att se.

– Jag har ett visuellt beroende, och det tror jag att fler har, säger Idit Margulis. Jag kan inte se mig mätt, det är därför jag inte har Instagram. Om jag hade det skulle jag inte göra annat än att titta på bilder hela dagarna.

Alla är fotografer, brukar det heta. Men den saken håller inte Idit Margulis och Anna Lundgren med om.

– Det finns en historia om en som frågade författaren Ernest Hemingway vad han skrev på för skrivmaskin, säger Idit Margulis. Varför undrar du det? frågade Hemingway. Därför att jag vill skriva lika bra som du, sa mannen.

Med andra ord så handlar det inte om att ha den bästa kameran, utan om vem som håller i kameran.

– Att vara fotograf handlar förstås om att behärska tekniken, men man måste också ha ett seende och ska man fotografera människor behöver man vara en stor människokännare, säger Idit Margulis.