Det har gått några år sedan Tarzan - eller lord John Clayton som han heter numera - lämnade djungeln och lever nu tillsammans med sin Jane på det stora godset Greystoke. Tillvaron är lugn på ytan, alltför lugn till och med för paret som låter ana en längtan till Afrika.
Under tiden har kung Leopold av Belgien - som har Kongo som sitt privata område - stärkt sitt skräckvälde där (precis som han gjorde i verkligheten). Genom sitt ombud Leon Rom tänker han låta bygga upp sin terror än mer. Men det kostar stora summor, som diamantfyndigheterna på plats ska ordna. Problemet är bara att de vaktas av en mäktig stam under hövdingen Mbonga. Denne är dock Tarzans ärkefiende och kan tänka sig ett byte. Rom skickar en officiell inbjudan till lord Greystoke. ..
Det är förstås svårt att göra en "Tarzan" för 2010-talet. Han är ju som figur inte helt pk, om man säger. Men manusförfattarna har slitit hårt och kommit fram till en del slutsatser: Jane är förstås en cool och tuff kvinna, kolonialväldet förstås det givna onda som ska bekämpas. Omtanken om djuren som ett miljötänk har man ju redan inpräntat, apornas konung och allt det där.
Filmen inleds mer som en djungelvariant av James Bond. Representanten Rom på marsch mot diamanterna finner sig plötsligt i dimman anfallen av stammen. Full fart och action. Och det är bara att konstatera att effektmakarna har gjort ett mycket gott jobb filmen igenom. Det är förvånansvärt bra gjort, även i dessa tider av digitalisering och animation.
Jag minns som liten då min första upplevelse av äventyrsfilm på bio var just en Tarzan, förmodligen en med veteranen Johnny Weissmuller i huvudrollen. Det var smått magiskt med djungelmiljön, ljuden och den häftiga handlingen. Åren har gått och det förstås svårt att i den här tiden begära samma sak.
Tyvärr lever heller inte "Legenden om Tarzan" upp till förväntningarna, som ändå inte var så högt ställda. Alexander Skarsgård är mestadels en stereotyp och träig actionhjälte. Förvisso med lite speciella förmågor. Kunna kommunicera med djur och svinga sig i lianer är underskattat hos många filmhjältar.
Då är Margot Robbie som Jane roligare. Här hade man kunnat utveckla ännu något. Samuel L Jackson tillför en del humor i sin roll som amerikanskt sändebud och veteran från inbördeskriget. Favoriten Christoph Waltz räddar som vanligt mycket med sin otäcka karaktär Rom.
Och visst, en okej och lite annorlunda actionfilm blir det, med ett budskap som alla kan ta in.