En vän råkade av misstag synka sin mors nyinköpta Ipad med det egna "molnet", varvid modern även fick tillgång till hens egen och partnerns stundtals heta sms-konversation. Skämskudde och ridå. På samma tema spinner den svarta sexkomedin "Sex tape”, som lättsamt driver med vår fascination för dagens molnbaserade - och ibland fullständigt ohanterliga - teknologi.
Cameron Diaz och Jason Segel, tidigare motspelare i "Sex tape"-regissören Jake Kasdans lärarbashing "Bad teacher" (2011), spelar här det äkta paret Annie och Jay vars sexliv gått i stå. Nyförälskelsens spontansex och maratonälskog är sedan länge begravt under högar av tvätt och vardagsbestyr, och efter åratal av sexuell torka krävs det både barnvakt och tequila för att väcka lusten till liv. Efter ett antal huttar kläcker de så den briljanta idén att spela in en egen sexfilm, inspirerade av sjuttiotalsklassikern jämte samlagsställningsencyklopedin ”The joy of sex”. Trots löften till Annie om att genast radera filmen glömmer Jay förstås detta, varpå den automatiskt synkroniseras med ”molnet” – och därmed en mängd Ipads som Jay gett bort till vänner och bekanta. Det panikslagna paret måste nu söka återta och förstöra alla existerande kopior av den komprometterande filmen.
”Sex tape” kan definieras som en uppdaterad screwballkomedi, som med överraskande frispråkighet och nakenhet sticker ut i ett annars relativt slätstruket komediutbud. Framförallt lyfter filmen den universella frågan om hur sjutton man håller sexlivet igång vid sidan av familjeditot, och dessutom med en för Hollywood oväntat svart ton. Lite väl skönmålas kanske aspekten av nätet som lekplats för våra sexuella eskapader, när man betänker hur många bilder och filmer som där sprids varje dag utan de medverkandes tillstånd, och där konsekvenserna av det publicerade ibland går så långt som till självmord.
Och om den ogenerat produktplacerade porrsajten Youporn står som sponsor för hela kalaset återstår att begrunda. Diaz och Segal iklär sig hur som helst sina roller med bravur, och förtjänar extra kudos för den generösa mängden exponerad hud (som dock lär ha varit täckt av en osynlig kroppsstrumpa under större delen av inspelningen). En extra bonus är att Rob Lowe - själv figurant 1989 i en stor sexbandsskandal vilken gav Lowes karriär en rejäl törn - dyker upp i en minst sagt skruvad biroll som Annies kokainsniffande och Slayerdyrkande affärspartner. Unge Harrison Holzer, här som som slemmigt utpressande grannbarn, förtjänar också en guldstjärna i skådespelarboken.