De arketypiska genrerna lånar sig ofta bra till att göra annorlunda grepp. En så genomtröskad genre som västernfilmen är en typisk sådan och här får den en högst ovanlig tolkning. Visst, här finns oändlig prärie, indianer, salooner, kortspel, whisky och en slags hjälte med revolver. Men, de används inte som schablonen brukar.
Nu är det ju förstås inte så nytt. Bröderna Coen har tagit hand om genren i både "No country for old men" och "True grit", liksom Andrew Dominik med "Mordet på Jesse James. .." och förstås även Quentin Tarantino med "Django unchained".
Med Coenbrödernas ande svävande över sig har Tommy Lee Jones tagit sig an Glendon Swarthouts mörka roman "Homesman" och gjort en fantastisk film av den. Han har regisserat, skrivit manus och spelar själv en av huvudrollerna. Han gör den cyniska och neddekade George Briggs som efter att ha blivit räddad från hängning av Mary Bee Cuddle motvilligt tvingas med på en lång resa. Tillsammans ska det udda paret föra tre mentalt sjuka kvinnor till civilisationen. Tommy Lee Jones gör ännu en av de roller han är helt fantastisk på, en skamfilad person, härdad av ett hårt liv, men någonstans ett mjukt hjärta.
Miss Cuddle är själv en udda person i västerns utkanter. Av det man får veta om hennes bakgrund verkar hon ha velat utmana sig själv och därmed startat en farm i det nyöppnade territoriet i Nebraska. Hennes starka personlighet och vilja skrämmer dock männen i området och hennes rättframma försök att fria faller platt. Hon spelas helt suveränt av Hilary Swank som får fram både styrkan och sårbarheten hos denna mångfacetterade människa, den enda som vågar ge sig ut frivilligt på den farofyllda resan. Svenske skådespelaren David Dencik pratar danska och ska föreställa en norsk immigrant. Meryl Streep är välmående prostinna.
Här skildras inga skimrande nybyggardrömmar. Det har varit en svår vinter ute i nybygget och umbärandena, med svält och döda barn, har blivit för mycket för kvinnorna. De har helt enkelt stängt ute världen och lever i sig själva. Det här är Västern i avsaknad av allt sitt romantiska skimmer. Det handlar om en kamp för överlevnad under hårda villkor. Allt prat om Guds försyn och alla böner som sänds iväg klingar allt ihåligare ju längre filmen går. Man kommer att tänka på Vilhelms Mobergs Utvandrarepos under filmens gång.
Miljöerna är mycket bra fångade, ned i minsta detalj, liksom i stort sett allt annat också. Som tur är så finns här ett slags glädje i överlevnaden också, manifesterad inte minst i slutet.