Det såta paret Dan Brown och Ron Howard, författare respektive regissör fortsätter sitt jobb med att gör typ ”5 söker en skatt” för vuxna. Även deras tredje samarbete efter ”Da Vinci-koden” och ”Änglar och demoner” är en hybrid mellan James Bond, Indiana Jones och reseskildring. Och det funkar hyggligt, jag blir ressugen.
Liksom Brown böcker består filmen av korta, effektiva sekvenser med cliffhangers och oväntade vändningar. Här är det verkligen osäkert vem som är fiende och vem som är allierad. Det är lika stor fara om motståndaren är fatalt girig eller hängiven idealist. Här ligger en av filmens främsta tillgångar, det är något av en rysk gumma och kinesisk ask.
Tom Hanks spelar återigen den lika sympatiska som smarta Cambridge-professorn Robert Langdon. Ingen gör just den typen av karaktär så bra som han. Blandningen av nallebjörn och äventyrare funkar fint.
Den här gången vaknar Langdon upp med minnesförlust på ett sjukhus i Floren. Hans fragmentariska hågkomster liknar medeltida mardrömmar. Han blir attackerad av en polisklädd kvinna som skjuter ned en av läkarna. Langdon räddas dock av en doktor Sienna Brooks (Felicity Jones) och de två sticker från sjukhuset, ivrigt jagade, nu inte bara av ”polisen” utan också av agenter från WHO. Jo, just Världshälsoorganisationen som här har ett slags egen polisstyrka med stora befogenheter. Sidse Babett Knudsen spelar chefen för det hela.
Vartefter mer och mer kommer tillbaka i Langdons minne leder spåren till en miljardär vid namn Bertrand Zobrist (Ben Foster). Denne har länge propagerat för att man måste komma tillrätta med den explosionsartade befolkningsökningen, med snart sagt vilka medel som helst. Och nu är det på gång. ..
Jakten, där en gåta leder till en annan, tar dem från Florens över Venedig till Istanbul. På vägen får man på köpet Dan Browns sedvanliga historielektioner, främst i konsthistoria. Det är givande och största behållningen, med en blandning av både hisnande fågelperspektiv och närgångna granskningar. Det är här man främst får igång just reslusten, det finns ju så oerhört mycket att se i denna värld. Och är man det minsta intresserad och lite påläst om poeten Dante Alighieri har man mycket att glädjas åt.
Själva den mer actionbetonade berättelsen är effektivt gjord men en bra bit efter vad ett otal Bond, Bourne och Hunt har gjort tidigare. Man har sett det allra mesta förr medan schablonerna staplas på varandra. Men det är underhållande med ett slags trivsam och lättsam ton.