Bulgariska filmer hör inte till det
Hon spelar läraren Nadezhda som inleder med att hålla ett moraliskt förmaningstal till sina unga elever då någon stulit pengar ur hennes portmonnä. Därefter får vi följa henne i en desperat kamp för att ordna upp sitt eget liv, då pengarna hon vänta på och så innerligt väl behöver uteblir. På den resan blir hon tvungen till många egna övertramp och förnedringar.
Mycket av behållningen är att filmen visar upp en så vardaglig situation, särskilt om du lever i en instabil ekonomi och ett samhälle som i Bulgarien. Här får man en bra inblick i ett land som fortfarande lever i övergång från ett totalitärt system till ett modernare upplägg i ett Europa som vrider sig av obeslutsamhet.
Nadezhda är så ensam i sin olycka att det skär djupt ini märgen. Visst har hon naivt nog försatt sig delvis själv i knipa. Men här handlar det bara om vad du själv kan få till för at lösa det hela. Och hon har verkligen otur på många sätt. Man får aldrig heller någon känsla av att påpeka ”jojo, så kan det gå om man inte sköter sig”. Tvärtom, det finns inga pekpinnar här.
Det är mestadels en tung men välgjord och gripande film om att hitta utvägar. Och det blir en drastisk åtgärd som Nadezhda tar till. Men den ska inte avslöjas här.
Tur att Fyrisbiografen finns så att sådana här filmer får en biovisning.