Staffan Lindberg har regisserat filmer som "Sommaren med Göran" och "En gång i Phuket" tidigare. Har man sett dem så vet man ungefär vad som väntar, och det förväntningarna infrias också. Det går i makligt tempo, det är småputtrigt roligt och lagom välspelat.
I de föregående filmerna spelade Peter Magnusson huvudrollen och David Hellenius hade biroller. Nu är det tvärtom. Hellenius spelar snickaren Micke Berglund, skild med en dotter på 12 år. Magnusson spelar hans kompanjon, numera tillsammans med Mickes ex.
Komplicerat så det räcker? Inget dock mot hur det blir när Micke träffar Veronica Ramberg, läkare och skild med son på 12 år. De inleder en trevande romans och bestämmer sig för att ha semester ihop, alla fyra, i en stuga i fagra Bohuslän. Det är trånande sommarbilder med solsken, hav och lediga människor.
Några moln dyker dock upp på himlen då Veronica ber Micke att säga att han också är läkare, för som hon säger, "inte behöva laga folks läckande tak och liknande". Om man anar ett litet uns av klasskänsla så bekräftas den då han möter hennes överklassföräldrar från helvetet. Suzanne Reuter firar triumfer som förfinad ragata av det värre slaget, sekunderad av Claes Ljungmark.
Filmen bygger mycket på situationskomik och får bra draghjälp av grannar, vilda seglarinstruktörer och inte minst de problem som nyförälskade 40-åringar kan ha med att hitta egen tid, ytterligare försvårad av barn som sätter sig på tvären.
Temat är ju inte direkt nytt på film och visst kunde man önska att Staffan Lindberg skruvat till det ytterligare i komiken, och/eller borrat djupare i alla de psykologiska önsketeman som finns här: nya relationer, gammalt groll, föräldra-barnproblem i flera generationer och inte minst temat klass.
Men det räcker en bra bit så här också. Isabella Scorupco och David Hellenius är ett gulligt och charmigt par och får upp en viss kemi. De gör det så man tror på dem, viktigast av allt. Det finns en hel del roliga scener i historien och även om man kanske inte storskrattar så ofta så blir det många breda leenden. Igenkänningsfaktorn är stor för alla som sliter med relationspusslen som ju inte blir enklare med nya familjebildningar.
Här finns också en och annan överraskning, samt ett antal vassa repliker. Men lite mer slipat hade det kunnat vara.
Björn G Stenberg
bjorn.stenberg@unt.se