Kan man leva med att ett antal nya schabloner staplas medan åtminstone några gamla försvinner så finns det en del roande scener här. Har man däremot svårt för filmer som ohämmat säljer in den romantiska synen på New York värre än en turistbroschyr så är det inte din film. Eller om du inte gillar en film som enbart sysslar med ”problem” för en ekonomiskt välmående ungdom i The Big Apple.
Det handlar om generationen som förätit sig på tv-serier som "Vänner" och "Sex and the City". Det är klart att Alice vill ta en "paus" från det trygga förhållandet hon haft sedan college och prova det fria, vilda singellivet. Lika självklart är det att hon hittar en vän, Robin, - inget land fokuserar så på just vänskap som USA - som vill parta natten lång.
Det handlar lite vagt om att hitta sig själv i de stressiga åren innan och runt 30, när karriär och relationer ska gå på topp samtidigt. Den biologiska klockan har inte blivit akut ännu men den anas. Här får just det gestaltas av Alice's syster Meg, framgångsrik läkare som inte får ihop "livspusslet" (detta hemska ord) och väljer att satsa på en spermadonator (av någon anledning av svensk härkomst).
Filmen lever en bit på ett bra tempo, en fyndig och stundtals rolig dialog plus skådespelare som Dakota Johnson (överlägset bäst i klyschiga "Fifty grades of shade") och Rebel Wilson. Verkligen inget mästerverk men en film som under några stunder är roande och några tankar får man med sig. Till exempel varför det trots att man visar kvinnor som vågar ta för sig, män som satsar på barn och liknande ändå känns så traditionellt. Fundera på det, jag gör det. Och varför bartendern heter Anders Holm. På riktigt.