Varför låter man skådespelarna i en film som utspelas i 50-talets Sovjet tala engelska med rysk brytning? Är det för att biopubliken inte vill se ryska skådespelare utan kräver mer kända namn? Eller för att dölja att den internationella ensemblen - med allt från franska till svenska skådespelare som Noomi Rapace, Fares Fares och Joel Kinnaman - inte kan tala fläckfri engelska? Hur som helst är det urbota fånigt. En komisk detalj är att rollfigurer som annars är hur vältaliga som helst ändå tenderar att glömma vanliga ord som “ja” (och säger “da”).
Jag kan köpa det här greppet i gamla äventyrsfilmer som “Örnnästet” där nazisterna talar engelska med tysk brytning, det är nästan en del av charmen. Men varför gör Hollywood detta mot oss år 2015?
Det är inte det enda problemet med Daniel Espinosas nya film. Senast gav oss svensken den halvspännande actionthrillern “Safe house”, och på frågan om han utvecklats som regissör sedan dess blir svaret tyvärr “njet”. “Child 44”, som bygger på en brittisk bästsäljare, har på vita duken blivit en seg och fyrkantigt berättad historia.
I centrum av handlingen står militärpolisen Leo (Tom Hardy) som dras in i en jakt på en seriemördare. Då mord officiellt sett inte existerar i Stalins Sovjet - “det finns inga mord i paradiset” - motarbetas han dock från första stund av sina arbetsgivare. Tillsammans med sin fru Raisa (Noomi Rapace) beslutar sig Leo för att försöka lösa fallet på egen hand.
“Child 44” kan inte bestämma sig för vilket ben den vill stå på. Som drama snuddar den ibland vid intressanta frågor, som hur en människa påverkas av att leva i ett totalitärt samhälle, men det blir mest skrap på ytan. Som thriller är den ospännande och rörig och lyckas inte hålla intresset uppe i sina närmare 2 timmar och 20 minuter.
Lägg därtill att vissa rollfigurer är alltför endimensionella, däribland Leos rival Vasili (Joel Kinnaman) som är så parodiskt ond och samvetslös att han med nöje avrättar oskyldiga barn med ett nackskott.
Att filmen känns påkostad med snyggt uppbyggda miljöer och stora namn som Gary Oldman hjälper inte mycket. Britten Tom Hardy lyckas dock, trots sin krystade brytning, övertyga i rollen som den mjuk-tuffe militärpolisen Leo. Hardy, som bland annat spelat superskurken “Bane” i “The dark knight rises”, har snuddat vid stjärnstatus i flera år nu. “Child 44” blir knappast filmen som hjälper honom att ta sista steget, men det blir en ny chans redan i sommar med huvudrollen i det nya “Mad Max”-äventyret.
Svenskarna då? Noomi Rapace och Joel Kinnaman har båda stora roller men ingen av dem gör någon minnesvärd prestation. Bäst klarar sig Fares Fares i den lilla rollen som Leos bästa vän.