En såpopera i rymden. Jennifer Lawrence, Chris Pratt och en sönderfallande rymdstation har huvudrollerna i "Passengers", som är allt det en science fiction-film inte ska vara.

"Alien", med rymdskeppet Nostromos ödsliga korridorer, eller "The shining", där den insnöade familjen Torrance hotas av hotellet Overlooks ondska, utgör två exempel på filmer där isolering har en nyckelroll i att skruva upp spänningen. "Passengers", om två människor som sitter fast på livstid på en rymdfärja, är deras antites.

När mekanikern Jim (Chris Pratt) väcks för tidigt ur sin kryosömn på rymdfärjan Avalon återstår 90 år av dess resa mot planeten Homestead II. Övriga resenärer, inklusive besättningsmän, sover lugnt vidare samtidigt som Jim inser att han är dömd att leva ensam, bortsett från en barrobot vid namn Arthur (Michael Sheen), på skeppet till sin död.

Artikelbild

| Jennifer Lawrence och Chris Pratt faller helt väntat för varandra i science fiction-dramat "Passengers".

Efter en period av förfall - tänk Beach Boys-sångaren Brian Wilson under hans ökända "Pet sounds"-period - fastnar Jims blick en dag på Aurora (Jennifer Lawrence), där hon ligger nedfryst som en docka i sin låda. Så ställs han inför ett moraliskt dilemma. Att väcka Aurora är lika med att signera hennes dödsdom. Men ensamheten är mer än Jim kan stå ut med.

Redan här börjar "Passengers" provocera. Så fort Aurora väckts börjar klyschorna hagla. Självklart blir Aurora kär i Jim, självklart blir de ett perfekt par. Handlingen blir smetig så snabbt att jag övertygas om att en noga uträknad twist à la "Moon" eller "Ex machina" stundar.

Men inget händer. Och jag vet inte vad som är värst, att regissören Morten Tyldum och manusförfattaren Jon Spaiths lämnar berättelsens moraliska dimensioner därhän, eller att de väntar sig att någon ska ta deras ostiga såpopera på allvar.

Inte ens när rymdfärjan plötsligt hotar att sprängas blir det spännande. Roboten Arthur pajar och börjar banka huvudet mot bardisken med suicidal frenesi, och plötsligt infinner sig en känsloreaktion, en av djup medkänsla.