Enligt komikern Louis CK möter 40-åringar aldrig sympati. De är för unga för att få någons säte på bussen men för gamla för att få vara stolta över en prestation. Allt de hör är: ”Gör ditt jobb, skitstövel.”
Om denna otacksamma skuggvärld mellan ungdom och ålderdom handlar ”While we’re young”. Josh (Ben Stiller) har gått från lovande till misslyckad dokumentärfilmare, och hans fru Cornelia (Naomi Watts) producerar fortfarande film åt sin mer framgångsrike pappa. Bästa vännerna Leslie och Fletcher är småbarnsföräldrar, men själva har de gett upp efter ett antal missfall. ”Jag gillar vårt liv”, säger Josh utan att övertyga.
Så träffar de unga paret Jamie (Adam Driver) och Darbie (Amanda Seyfried), som är härligt avslappnade inför livet, ny teknik, ja allt. De gifte sig i en övergiven vattentank och ser film på VHS. Ja, det blir många hipsterskämt.
Josh och Cornelia blir kära. De hänger med på gatufester, och på en peruansk Ayahuasca-ritual där de dricker meskalin och spyr ut sina demoner. Kvartetten bestämmer sig för att spela in en film tillsammans.
Noah Baumbach, som ligger bakom ”Frances Ha”, ”Greenberg” och ”The Squid and the Whale”, är bara en av många regissörer som subtilt porträtterat USA:s kreativa, urbana övre medelklass. Nyanserade arbetarskildringar är ovanligare, vilket säkert beror på vilken miljö filmare själva rör sig i. Men det bådar för pricksäker satir.
Småbarnsföräldrarna påminner närmast om sektmedlemmar. (Specifikt den typ av sekt som har lite sex.) Fletcher tatuerar in ett ultraljud på överarmen, och Leslie går på hysteriskt överpeppig mamma-underhållning. ”Vi respekterar att ni inte har barn”, säger de med illa dold överlägsenhet.
Josh och Cornelia å sin sida hänger inte med i ungdomarnas rytm, vilket märks när Cornelia dansar hiphop. Till slut ger Josh upp och kastar sin nya fedorahatt i soptunnan.
Och bakom det unga parets öppenhet anas en ytlig slit- och slängmentalitet. Joshs kulturella barndomsminnen är för Jamie bara upplägg för ironiska skämt. I sina mörkare stunder misstänker Josh till och med att vänskapen bara är ett slugt karriärsteg.
Filmen inleds med en dialog ur Henrik Ibsens ”Bygmester Solness”, där unga Hilda lockar den äldre byggmästaren Halvard att klättra högre och högre upp på sin stege. (Ni kan aldrig gissa vad som hände sen.) Och till slut kommer den oundvikliga generationskonflikten. Tyvärr överges då också den öppna, tvetydiga inställningen. Moralkakan står i ugnen länge, men till sist ska den tryckas in. Vägen dit är dock härlig och tänkvärd.